En ny släkting har kommit till jorden. Det är inte utan, att man återigen blir fascinerad över naturen och biologin. Bara det att celldelning kan fungera och det så specifikt att allt hamnar på plats, är i sig tillräckligt märkvärdigt. Att det kan strömma ben-muskel-ögon-öron och alla de möjliga organ-celler och mötas för att bilda det som ska bli en enhet är nästintill obegripligt. Särskilt när man tänker på alla det finns två av. Fingeravtryck, rynkor och personlighetsdrag inkluderat. All den utveckling som sker på nio månader är helt fantastiskt. Vilken otrolig hastighet.

Ingen gång i livet sker sen så mycket som under det första levnadsåret. Om och när man ställer alla fakta i relation till resten av livet blir det så påtagligt. Tänk om man som vuxen skulle tredubbla sin vikt på ett enda år. Hårresande tanke. Och tänk alla begåvningar ett litet spädbarn utvecklar från första livsmötet tills det reser sig upp och vinkar till sin omgivningen tolv månader senare. Ingen gång i livet gör vi såna framsteg. Från att födas och helt sakna nackmuskulatur samt "bara" ha ett 30-centimeters synfält till att ett år senare ha grepp om hela sin närmsta omgivning och dessutom känna makt att kunna protestera ifall det inte passar.

Naturen är så vis och så givmild. Man får inte glömma bort, att stanna upp och känna det ibland. Allt är ju verkligen inte så självklart som vi moderna människor ganska ofta agerar utifrån.