Igår tog jag mig knappt fram pga pollenallergi. Snor, tårar, explosiva nysningar och ögonklåda satte stopp på hela min attgöralista. Det blev en plåga att ta sig fram utomhus. Så, när jag kom hem intogs inte bara en, utan dubblerad dos antihistamin. Man ska inte dubblera mediciner, absolut inte. Som regel ger det inget annat än biverkningar.  Fast i detta fall fanns liksom försvarbar anledning tyckte jag. Dels var jag redan satt ur ordentligt spel och dels hade förpackningen piller sett sin bäst-före-tid för redan länge sen. Och så skulle jag ut på cykeln igen. Med ännu mer smink och med gåutparfymen på.

Hörde från en säker källa, för flera år sen, att ett visst antihistaminpreparat hade en biverkan som man inte, av moraliska skäl kunde sälja sina piller på. Nämligen den att man inte blir bakis-sjuk ifall de intas före alkoholbruket.

Det stämmer kan jag säga. Jag känner inte en skvätt av att jag var ute igår. Och drack på tok för mycket vin. Och whisky därtill. Inte en enda susning i min kropp bekräftar det mitt förnuft vill påstå. Att jag borde känna av hårfästet idag. Att jag borde vara trött. Att detta borde bli en innedag.

Tur att pillren inte säljs med devisen. För dubbel dos innebar också en annan "biverkan". Nämligen den att alkoholen inte heller riktigt kickade in. Inte ens det där sista Irish coffiekaffet. Antihistamin = nykter och städad varje dag.