Har putsat alla mina fönster. På alla rutor. 40 stycken noga räknat. De blev fina. Urfina såklart, vad annars. Höstens och vinterns dammjox är borta. Det gick åt många vattenbyten. Det är nästan konstigt att man kunnat se igenom dem med tanke på hur svart vattnet blir.

Fönsterputs är på ett sätt ett jobbigt jobb, och på ett annat ernergigivande. Det känns så befriande när det är färdigt. Idag var jag också så otroligt strukturerad. Jag gjorde inte annat samtidigt. Sånt som brukar stjäla all kraft. Som när man får för sig att samtidigt plantera om några växter, byta ut en gardin, hämta dammsugarn och köra årets elementgenomgång etc. Jag tog "bara" fönstren. Eller nåja, nästan bara.

Det är en slags förtvivlan som styr både det ena å det andra. Att jag överhuvudtaget tog mig an jobbet och att jag gjorde det med struktur. Det enda sättet just nu att kunna vara tillsammans med den här hjärnan jag har. Den är satt i tankespeed. Jag bränner fysisk energi för att försöka få ny bättre själslig.