Känner mig, som vi säger på min dialekt: för jäkla trälig. Jag är oklippt och lyckas inte pricka in frissatid som passar oss båda. Och som grädde på hårmoset har jag en skämmig utväxt som det  inte längre går att blunda för. Brynen är rena lurvet och bekymmersrynkorna oanständiga. En burka kunde kanske vara ett alternativ. Med lite olika kulörta färger skulle man kanske känna sig riktigt upphottad. En vit i tjänsten. Limegrön till sommaren. Brun och svart kvällstid och röd när jag hobbycyklar i storstockholms trafikmyller. Det kanske skulle kännas befriande. Att slippa synas och samtidigt bli väldigt sedd.