Hade precis parkerat bilen och dragit åt handbromsen när jag fick syn på dem 20 meter framför mig. Tre hyggligt unga män i ~25-30 årsåldern och en kvinna samt två hannar av sorten "kamphund". Rena hundmuskelstycken med ett 40-tal sylvassa tänder var, tror jag. Såna man har idiotsäker respekt för i alla väder. Två av männen såg att strax kunna spotta i nävarna för att börja slåss. Och trots att jag är livrädd för typen av hundar tog nyfikenheten överhand. Jag var bara tvungen att höra vad det rörde sig om.
 
Den ene ägaren, han som hörde ihop med kvinnan, hade "platsat" sin jycke utan koppel mitt i en refug och själva stod de alltså en stycke ifrån honom och dividerade med den andre hundägaren och hans kompis. Deras jycke hade halsband med nitar.

Vad jag förstod hade den nitförsedde vovven varit lösspringande och gjort utfall mot den andre. Aggressivt utfall. Och naturligtvis hade den - de är väl alltid alfahannar, sånadär? - gått i försvar och visat gaddarna på returen. Vad jag förstod försökte den nitförsedde vovvens husse lägga skulden på de andra.

Jädrar i min lilla låda vilken bakåtfrisyr de två polarna fick. En utskällning för all världens inkompetenta hundägare fick de axla. Den "platsade" vovvens ägare fick ett spel. Och det blev som det "brukar" bli, när siste man får skulden för vad alla andra före har ställt till med. Polarna fick i bokstavlig mening veta att det var just de två som var orsaken till att både folk är livrädda för rasen och att man diskuterar om den ska förbjudas.

Antagligen behöver det inte tilläggas att den koppelfria vovven satt still som en gammal lomhörd gubbe där på refugen. Drillad och fostrad enligt de allra bästa rekommendationer. Trots att han som sagt både var musklig, hanne, uppretad och pitbull. Respekt.