Köbekanta
Det är bra konstigt i livet ibland. Handlade lite i en matvaruaffär efter jobbet ikväll. I en välsorterad och stor kedja, men inte belägen mitt i den ståkholmska smeten precis, utan lite sådär vid sidan om. Blev färdig och drog mig åt kassorna. Det var köer som långa ormar om våren. Valde den där de hade minst i sina vagnar. Framför mig stod en tonåring med endast en grej i handen.
Plötsligt fick jag se ett bekant ansikte framför henne och bad att bara få sträcka mig fram för att hälsa. Gör det, sa hon - hälsa på dem! Jaha, då fick jag se att det var både herr och fru bekant där framför. Och tjejen, det var ju deras dotter. Bekanta hemifrån. Människor som står mig nära på så vis att åtminstone herrn är delaktig i mitt liv på ett vis. Fast vi är inte nära och håller inte reda på varandra av någon anledning alls. Mer än sporadiskt i tjänsten kan man säga.
Världen är liten.