Läser i AB om Linda Thelenius, fd Rosing. Hon har varit med hos Malou von Sivers på temat flygrädsla. Tänker att det nånstans i min minnesbank finns en uppgift om att hon ju utbildade sig till flygvärdinna. Hur hänger det ihop med typen av fobi? Så jag tittar på programmet. Hon är brunett numera. Eller rödbrunett. Brösten är inte lika uppblåsta som tidigare och inte läpparna heller. Henne makeover är still going strong kan man nog säga.

Jodå, 2008 blev hon flygvärdinna. Sen kom visst en graviditet som inkluderade denna flygplansfobi. Detta till trots så flyger hon. Fast helst bara tvåtimmars flygningar. Och på minst fyra starköl, men hon flyger. Hennes make har samma dilemma. Och dottern. Fast de flyger. Psyko- och KBT-terapeuten Eva Rusz ska hjälpa Linda, som själv förutsätter att hon sen ska kunna hjälpa sina familjemedlemmar.

Vilket bergodalbaneliv. Det tar aldrig slut. I samma AB-artikel framkommer att hon får spydigheter i bloggens kommentarsfält. Att det går åt en moderator för att skydda henne. Och att hon efterapat någon kändis (som jag inte känner till) genom att tatuera in ett budskap av typen "what comes around, goes around".

Jag förstår henne inte, men jag tycker att det är beklämmande. Det silas mygg och sväljs elefanter hela vägen. Hit och dit. Upp och ner. Svart eller vitt. Allt detta uttryck måste ju gå att lindra. Fast det kräver väl att man vill lindra sig själv. Och inte bara styra upp omgivningen.

Hon är förresten inte ensam. Med ganska exakta tidsperspektiv kommer det även mig till pass. Jag får uppleva tivoli, fast det är inte jag själv som åker rollercoastern. Får se innan dagen är slut om nöjesparken har öppnat igen.

Kan inte annat än tycka synd om. Det ÄR synd om människor.