Man möter och pratar aldrig med tossiga morsan utan att få information om hennes yrsel. Såpass har hon kvalitetssäkrat dialogen med sina nära o kära. Och alla andra med, skulle jag tro. Den beskrivs som något olidligt. Som om hon när som helst skulle göra en golv eller gatsyn. Varje gång får hon mig att tänka på björnen Baloo när han skriker "Oh boy, tungviktskungen" och sen dansar iväg i värsta yrseln på ena hälen. Hon beskriver alltså Y*R*S*E*L bortom allt förstånd.

Idag berättade personalen på boendet att tossiga morsan brukat jorden på ena uteplatsen. I två timmar trädgårdsmästade hon alldeles ensam. Framåtböjd som en märla. Tanten hör till dem som med helt raka ben kan stå framåtböjd och jobba med händerna på backen. Personalen hade hållit koll på henne inifrån. De blev oroliga. Inte minst med tanke på yrseln, men det hände aldrig något. Hon hade jobbat som om det var en löneanställning. Rensat, klippt buskar och grävt. Och ingen gång for hon i backen.

Det kommer hon inte göra heller. Det mer troliga är att hon kommer att sköta den där uteplatsen som sin egen i cirkus fem månader framöver. Tossiga morsan har hittat sin yrselmedicin i nya boendet.