På Nationalmuséum visas just nu den skabrösa konstutställningen Lust & Last. Det är vad jag förstår en mix av erotisk konst från en 500-årig tid. Recensentionerna slår "förstås" ned på det "genusteoretiskta perspektivet" och kallar den både misslyckad och patriakal. Man påstår att mycket av verken bara kan ses som ur ett manligt objektiv. Fast så presenteras ju proffsiga omdömen för det mesta. Hårt kritiskt alltså. Och inte så sällan är ju recensenterna de enda som tycker antingen det ena eller andra medan den stora massan tycker precis tvärtom. Många filmer blir sågade och ligger ändå under långa tider på topplistan. Antar att det är detsamma för stora konstutställningar. Vi vanliga fattar oss inte på att tänka och känna så kritiskt.

Är det nåt jag gillar, så är det att gå på utställning. Och ändå gör jag det så sällan. Nu när jag finns så nära, finns ingen ursäkt. Den här ska jag se.