Dom har fallit för de tre ynglingar som under tortyrliknande former mördade sin lärare i Hofors. Den som ansågs vara huvudman i målet har tilldömts nio år i finkan. Sen ska hovrätten säga sitt och verkställigheten kan bli något helt annat. Förutom att man ju "bara" behöver sitta av två tredjedelar och att häktningstiden som redan har avtjänats, skall dras ifrån. Men det var inte alls det jag tänkte på. Det som gör mig illa är att journalisten Tord Westlund på Aftonbladet är så rasande osmaklig att han intervjuar huvudmannens färäldrar och hänger ut deras syn på saken i sveriges största kvällstidning.

Vem som helst kan ju tänka sig in i deras situation. Alla föräldrar ångrar något under barnens uppväxt eller skulle iaf ha gjort somligt annorlunda med tidens erfarenhet. Har man sen en unge som stökat runt sedan småbarnsåren och kanske både nätverk och barnomsorg har varit resurssvaga, så ville man ju bara gå under, för redan mycket länge sedan. De pekar i intervjun på hans diagnoser och då ffa på ADHD. Att vara kriminell, aggressiv, drogberoende och ha låg halt av empati är ingen kriterie för typen av funktionshinder.

Nånstans runt fem procent av alla barn får diagnosen ADHD. Alla de blir inte mördare. Det ska mer till. Och det fattar naturligtvis den omoraliske journalisten. Vad han däremot inte verka fatta är att den här kraschen som nu hela familjen - på nätet - får bära hundhuvet för, är att det aldrig nånsin kommer att kunna raderas, och att han faktiskt har delaktighet i snuskeriet. Somliga saker i tryckfrihetsordningen borde verkligen revideras och eller rent av förbjudas. Mödrarens föräldrar vet inte sitt bästa just nu och då borde verkligen skolade människor hjälpa och skydda istället för att stjälpa. Så tycker i alla fall jag.