I det här hushållet finns en diskmaskin för att, just det: diska. Jag fördiskar inte min disk, då kan jag lika gärna vara utan maskin. Däremot skiljer jag på skölj och disk. Det får alltså inte följa med mat in i maskinen, bara spår. Dessa spår har en tid haft osmakligheten att även följa med ut efter avslutad disk. Vad gäller just en sådan sak som diskmaskin har jag kanske en aning höga förväntningar. Inte så sällan packar jag den överfull. Som om jag hade restaurangutrustning hemma. Som om maskinen spolade vatten med högtryck. Så, på senare tid har jag varit lite mer noggrann och lämnat utrymme. Fast det har inte hjälpt. Nånstans mellan 25-50% har varje gång fått stanna kvar för en ny disk.

Idag tänkte jag lurpassa på den jäkeln. Alla filter är rengjorda. Salt är ifyllt. Diskmedel och sköljmedel är av bästa sort. Då visar det sig att den där armen som ska snurra inte rör sig ur fläcken. Gång efter gång har jag "provöppnat" och armen står i ursprungsläget. Då är det ju inte alls konstigt att somligt blir rent medan annat har spår på glas och porslin. Trasig motor i nya maskinen!

Vid närmare eftertanke är den kanske inte så ny. Hur gammal var grabben nu, när vi flyttade hit, femton? Ett år stod jag ut med handdisk. Säg att jag köpte den på våren innan han fyllde sexton. Om två veckor fyller han 26. Drygt tio år på en budgetdiskmaskin får väl ändå anses tillräckligt. Den har verkligen fått jobba. Inte en chans att jag inkallar expertis. Antar att de inte kostar en krona mer nu, än då. Såvida man inte vill ha en SMEG förstås... och det vill man ju.