Antalet dörrar man passerar på "det där" stället jag jobbar på, är omänsklig. Det känns, såhär efter ensamarbete över helgen och rännande framåtillbaka, som att det borde föras upp på nån slags agenda. Säkert helst hos en ergonom. Det är ju heller inga vanliga dörrar som vi snackar om. De är alla säkerhetsklassade och blytunga. Och fungerar på olika vis. De flesta med fingerkod som i bästa fall fungerar på andra försöket, många som man ska anhålla om passage till högre ort vid och invänta passagetillåtelse, några få upplåsta i "våra" regioner och så två enstaka dörrar som låses upp med nyckel.

Förde lite statistik i måndags, liksom idag. Nu, efter att ha räknat igenom totalt antal dörröppningar som jag har skött själv; fick jag ännu mer ont i armen och höften.

Vardag                       Söndag

   97                              134

Till ovanstående siffror kan man oxå addera de dörrar jag har passerat utan att själv ha skött själva upplåsningen. Och hissåkningarna som skett utan att jag har fått kliva av, eftersom hissgubben verkar veva linorna lite på måfå. Lägger man sen till hur illa lite kontakt jag har haft med "behövande" i relation till hur många passager det gick åt för att vara med och hålla ställningarna, ja då undrar man vem som fick möjlighet att tänka till i just den här cirkusen. Det gick åt 231 dörrpassager på två arbetspass som samtidigt innehöll 27 möten.