Goda gärningar tilltalar mig. Att sträcka ut en hjälpande hand, att bekräfta, att bjuda till och att rycka in där det behövs. Jag bangar sällan om det krisar till, utan tänker snarare på att det hjälper mig att få en godare nattsömn om jag försöker att vara en snäll medmänniska och göra det jag kan för min omgivning. En psykiater jag känner säger att det beror på att jag har ett för starkt överjag. Det måhända. Huvudsaken är att  jag mår gott av det, och det gör jag.

Igår stod jag och kikade på färska svenska och naturligtvis tokdyra kräftor. De flesta lådorna kostade 259kr för 800gr. Men så fanns där en illa placerad liten och medioker lapp om att en av sorterna bara kostade 99kr för ett helt kilo, för att datumet inte var lika långt som från de andra producenterna.

Ett ungt och alldeles nyförälskat par kom fnittrande för att titta i kylboxen. De hade nästan bara ögon för varandra och orkade liksom inte gå igenom hela sortimentet. Så killen grabbade tag i en låda och tokigt nog den med dyraste kilopris. Jag som varken är förälskad eller fnittrig hade istället all tid i världen att bara titta på dem. Då slog det till. Känslan av att jag "måste".

- Ska ni äta dem ikväll?
- Va?
- Jag undrar bara om ni ska äta dem ikväll?
- Ja...
- Ta då de här istället, då får ni ett halvkilo extra och tjänar 159spänn.
- Vilken koll du har, tack snälla! 

Kassaordningen mellan service, självscanning och informationsdisk i just den här affären var lite svår att begripa sig på och jag missförstod nog själva systemet varför jag blev stående för att bara titta på kassörskan länge och väl. Hon stressade och kände obehag av allt som krävdes av henne, det var uppenbart. Ändå var hon så jäkla grann. Arbetsskjortan var i en kornblå färg som liksom lyste upp hela henne och jag tänkte att jag ville uppmuntra henne med det. Innan jag visste ordet av så gjorde jag det också. Det fick bära eller brista.

- Utan att känna dig, så vill jag bara säga något ganska osvenskt...
- Jaha?
- Du är så himla fin i den där blå färgen.
- Nämen!
- Jag ser att du stressar, tänkte att du kan ta det till dig, att vi som ser dig, tycker att Du är fin.
- Men åh, vad glad jag blir, det var verkligen snällt av dig att säga.

Ovanstående är ju egentligen bara larv. Ingen konst alls. Jag småläser lite i nån bok som uppmuntrar att man ska vara snäll och utföra goda gärningar. Och att man ska skriva ner det man har åstadkommit. Gårdagens är nu dokumenterade. Annat är det med vardagshjältar. Och de har ett eget forum. Där man kan skriva ner och ladda upp både bilder och filmer. En härlig källa att beröras av: Goda Gärningar