Bara det är ju roligt. Att de inte fick fota honom i grönska och med eventuell blomsterkrans i håret. Han har hållit tillgodo med ett porträttfoto som alldeles säkert, med tanke på ljuset och klädseln har tagits på vintern. Och dessutom ser han butter ut. Leif GW Persson tar ingen skit ens när han får det högaktningsvärda uppgiften att salutprata i Sommarprogrammen.

Enligt presentationen har han ingen aning om vad han ska prata om, men han "avslöjar" att han är passionerat intresserad av korv. Och i inledningegn av programmet får vi veta att han är svårt förtjust i svensk dansbandsmusik, gamla frälsningssånger och italiensk opera.

Leif GW var för mitt sinne som klippt och skuren för att avrunda årets sommarprogram. Ingen kokett frotté, ingen ändlöst cv-presentation och ingen politisk korrekt musiklista. Han pratade bara. Om det han har i huvet. Nu och kanske alltid. Om kärlek. Om passion för musik, litteratur och sitt uppdrag i tjänsten. Och att han eventuellt ska gå i Ture Sventons spår och bli privatdetektiv efter pensioneringen inom kort.  Och så avrundade han med att tacka arbetsgivaren för sina många år på RPS. Kort och gott. Och efterlämnade sig ett leende.