Favoriter är av olika anledningar inte i blickfånget på jobbet denna vecka. Arbetspositiva favoriter. Det är ju liksom semestertider. Och återvändare har upptäckt nya rutiner som har svårt att falla i bästa jord. Rutiner som överkuckun satt och jag bara iscensätter. Det kräver positionering, har jag märkt. En tuff vecka med andra ord och jag är inte det minsta lessen för ledig dag före helg imorrn.

Hela dagen har jag varit upptagen med eget och andras tänk. En på kvällskvisten hastigt intagen kebab igår höll mig vaken mest hela natten. Humöret var därför sisådär redan imorse och hade man inte vetat bättre hade jag kunnat tro att fler ätit av min måltid. Man har positionerat sig...

Så kom triumfkortet. En doktor, en kvinna är det kanske bäst att tillägga, ringde och frågade om jag vill hänka på en barrunda i afton. Det skulle visst visas upp Linedance på nåt ställe. Och jag gav inte efter det minsta. ALLA fick höra. Och "alla" fick förstå. 

Hur position också kan ta sig uttryck.