Boysen ringde uppvaktningssamtal ikväll. Och jag, ja jag blev verkligen överlycklig. Sådär rörd, tårfylld och tappade orden litegranna. De är stora nu. Och kan själva.

Så babblade vi fritt en stund. Om sommaren. Och om anallkande hösttermin. Storebror ville komma på trerätters när jag kommer hem nästa gång, han var bekymrad att det inte var kalas idag. Lillebror sa att "det gick bra" med mat när vi ses. Så berättade jag om ett radioprogram. Som jag själv ska vara med i. Hörde hur lillebror bubblande log. Han frågade inte varför. Inte om temat. Inte om när. Han bara log tills jag frågade om han ville ha en påringning när det ska ske?

- Det är klart. Det är ju stort ju. Och fett coolt - det måste jag lyssna på!