Är det inte det ena, så är det, det andra som den näsblödande kärringen sa. Nu fick jag nåt nytt att vara nervös och odla ångest inför. Äntligen ska jag bli sk Mariasyster i Maria-Loge nr.2 a. Jag har blivit antagen och har ett datum för att s.a.s erhålla första graden. En slags ceremoni har jag förstått, där mina två faddrar ska leda mig. Årsavgiften är inbetald, nya pjuck inhandlade och en fotsid svart klänning framletad. Så långt, so good. Icke!

Idag ringde en person i ansvarsposition för Logen och sa att jag ju var ganska ung. Detta till trots är jag den äldsta av de nya systrarna som ska få sin grad vid samma tillfälle som mig. Är man äldst så får man till uppgift att hålla tacktal för samtliga nya. Som jag inte ens känner. Och ingen av oss har ju en endaste aning om vad det är vi ger oss in i. Detaljerna är bara tillgängliga för redan invigda och får inte omtalas. Famla i mörker får jag göra. Eller dricka mig full, googla runt och skriva på måfå.

Som sagt.... är det inte det ena, så...