Höll ett, låt oss kalla det för räffs&rättarting med en person igår. Denne person blev mycket tydligt uppmanad att ta plats i korgen. Och typ inte kravla efter sjukvården igen förrän sjukvården själv indikerar det. Hela dagen idag var lugn. Sånär som på sista halvtimmen. Då efterfrågades "The Vikingwoman" - dvs undertecknad. Jag skrattade förstås. Budbäraren var inte lika överens om att det var kul och jag fick information om vad som humörmässigt "kunde hända". 

Turligt nog, är ju inte vikingkvinnor rädda, ens för vikingmän. Så jag gick skrattande dit. Och bad budbäraren vara närvarande. Så öppnade jag till den som ville mig nåt och hälsade formellt. Konversationen som f.ö skedde på engelska kunde inte leda till annat än skratt, hos alla inblandade:

- Har du kallat på en vikingkvinna?

- Njae, nej jag har frågat efter dig.

- Har du då omnämt mig som en stor seriös vikingkvinna?

- Mjae... ja... kanske...

- Det är fel!

- Jag förstår. Förlåt, förlåt!

- Jadå, jag förlåter dig, men nästa gång frågar du efter den snygga, trevliga, stora och duktiga vikingkvinnan. Då blir det rätt!