Blåblues



Plötsligt slår den bara till. Bluesen. Tung, intensiv, värkframkallande oro som är så förbaskat tråkig. Och skrämmande. Det känns som om man "kan" bli rädd för vad som helst. Som att man "borde" vara rädd. Som att precis allt spelar en viktig roll. Så är det ju inte. Sån är inte jag i mitt innersta väsen.

Funderar på vad jag har ätit. De allra flesta gånger kommer jag fram till att det måste ha varit något inmundigat som satt igång det här. Eller så är det "bara" kroppsegna vätskor. Signalsubstanser. Som kommit i obalans. Av upplevelser. Eller saknaden utav. Vet inte.

Tror på motion. Ska utöva och energislösa. Den enda lindringen. Förutom kontroll. Tänker freaka i tvättstugan. Mangla och vika sprikrakt.

Önskar att imorgon, eller kanske redan i em få känna tonerna av helt annorlunda inre musik. Pop & rock kanske. Uppkäftigt och glatt.





Kommentarer
Postat av: Tina Eriksson

Att bluesen slår till drabbas vi väl alla av emellanåt, känner absolut igen det, men har aldrig kopplat det till nåt man stoppat i sig? Motion frigör ju endorfiner, så det är nog ett bra sätt. Men det jag reagerar på är kontrollen. Mangla, spikrakt. Ordning och reda. Att det lindrar? Eller är det bristen på kontroll som åstadkommer bluesen? Förlåt en månne närgången kommentar! Hoppas du hittar rocken, eller kanske lite medryckande New Orleans tradjazz!

Kram

2011-02-01 @ 19:50:01
URL: http://tinaerikssons.blogg.se/
Postat av: Maja

Känner med dig och förstår. För min del så slutade förra året så och det fortsätter ff. Letar efter glädje, en längtan och ett ljus där framme! Önskar att du hittar tillbaka snarast, precis som jag kommer att göra när våren är här :o) Kramar till dig!

2011-02-01 @ 20:57:24
Postat av: Airam

Tina - såklart har Du en poäng där. Jag är en freak som mår bra av att hålla de bollar som anbelangar mig själv, i luften. Samtidigt med blues kommer ofta fysiska dilemman. Sånt som gör att jag funderar på alla möjliga och O-möjliga orsaker. Jag blir låg av att känna mig "sjuk". Tappar jag då samtidigt kontrollen och känner mig ensammast i världen så blir det krasch. Eller kokong. Du är klok Du - har jag sagtd et nån gång ;-) kram



Maja - det där gör mig lessen. Har funderat mycket på Dig. Har en tanke och en idé. Måste maila den till dig :-) Har du märkt att ljuset är här ändå. Litegrann. Det där speciella dagsljuset. Som får fåglarna att snacka ihop sig. Snusk kanske. De kanske lovar stort inför våren ;-) Det kan inte jag lova Dig, men jag kan lova att vi hörs snart kram

2011-02-02 @ 16:41:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0