Lugn.
Sinnesro.
Behärskning.

Att inte drivas av och an i blåsten som skräp som far omkring på gatan.
Att inte vackla hit och dit beroende på hur mycket andra uppskattar en eller inte.
Att inte jaga härs och tvärs efter det som ska ge tillfredsställelse.

Utan att istället ha ro inombords. Vara en som, när stormen jagar runt omkring, ändå har vindstilla i själen. Och kanske, till och med bli en människa som sprider ro, skapar fred och ger trygghet.

"Blomdoft sprider sig inte emot vinden, inte heller doft av sandelträ, tagara eller jasmin. Men doften av goda människor sprids motvinds; den gode utsprider doft i alla rinktningar".

Storebror är efter plugg- och tentaarbete imponerad av en religion. Den är inte svår att ta till sig. Vi fick connection. Såpass att vi fördjupade oss i meditation och till doften av rökelse. Han tycker nog att det är mäktigt med en gudsfri religion. Buddha föddes som prins. Och blev sen en mycket klok och närvarande man som släppte taget om sin makt. Det är en person som man vet att han funnits.  Gudstro är säkert för många rätt svårt att ta till sig just för att det inte finns något konkret förutom tro.

Jag har sen länge tappat fokus på Zen. Så dumt. Sinnenärvaro måste man träna. Och det är först då man får ro.