I x antal veckor har jag agerat som sk hyrsyster på distrikt. Mitt uppdrag har varit och är för ett bolag som i sin tur är underleverantör åt ett större, med kommunalt avtal. De fungerar inte kan man säga. Varje arbetspass är en strid på kniven om det finns täckning med folk eller ej. Och oavsett hur duktiga människor är, så tar man automatiskt inget huvudansvar om man bara är utslängd och ska jobba 6-8tim utan att veta om man nånsin återvänder. Själv har jag återvänt till området mer eller mindre under 20års tid. Idag var vi tre hyrsystrar från olika bolag.

Alldeles strax innan jag fick gå hem idag stod det klart för mig att imorgon, då är jag solokvist på hela stället. Jag förväntas alltså arbeta heltid på tre stolar. Nämen! Och utan att berätta, informera eller fråga mig om det. Tror man kanske att jag har ett kall? Eller att jag är så förbaskat dum och kanske tacksam för korvörena, att jag bara finner mig.

Icke. Lika fort ringdes alla tänkbara chefer upp för att meddelas att jag inte heller kommer imorrn. Eller, för att vara sanningsenlig: att jag går hem om det visar sig att jag är ensam på plats. Faktiskt känner jag 
yrkesansvar. Skulle nånting hända blir alla dragna i gruset och offentligt uthängda, inkl bemanningsföretagen, men det är "bara" jag som får dicsiplinpåföljd. Och så roligt ska vi inte ha det.