Det är ju lite si och så med tossiga morsans redogörelse angående sin vardag på nya boendet. Hon ringer rätt flitigt. Och har, vad jag har fått förstå de senaste dagarna; tjänst vid bygget. Hon bor inte där, hon jobbar. Och de är så sjuka att hon inte orkar med det. Själv har hon bara varit lite förkyld, men hon har jobbat ändå.

Så reagerar jag enligt (anhörig-)regelboken. Jag tycker synd om. Och tycker att jag ska åka dit.

Så sent som idag har hon dessutom uttryckligen frågat när jag kommer. Att hon vill det. För att det är tråkigt och ensamt. Och för att hon vill att "vi ska fika eller nåt". Jag lovade anlända i em.

Det kändes plötsligt helt fel. Dels för att klockan drog sig, men också för nåt annat. Så jag ringde till personalen. För att höra hur hon har det och fråga om de tyckte att jag kunde komma dit imorgon och kanske ta med mig tanten på café eller så.

Icke! Personalen gick klädda i sydväst, hink och gummiraka. De hade satt upp skylt på dörren att ingen fick komma in. Och de drabbade pensionärerna fick inte komma ut ur sina rum. Inte ens sjuksköterskorna var välkomna. Det var nästan bara tossiga morsan som var på benen. Avdelningen var drabbat av värsta epidemin maginfluensa och jag var välkommen tidigast nästa helg.

Vilken jäkla tur att jag ringde!