Bladvändning
För nästan sex år sedan läste jag i IcaKuriren om en kvinna som hade kommit ur både depression och tyrannisk kärleksrelation genom att skriva av sig. Hon hade på sitt vis både lärt sig formulera, befria, hämta kraft och skaffa vänskap. Hon hade "bloggat". Vet att jag frågade lite nördar omkring ifall de visste vad en blogg var, och ingen hade en aning. Efter en tid började jag själv. Inte av samma anledning som den kvinnan utan bara för att det alltid är så jag har hållit på. Jag har skrivit och berättat sen jag lärde mig att stava.
Har jag sagt att den här bloggen troligen snart skulle stänga? Att det fanns en plan som det plitats på under en ganska lång tid. Jo, men att det inte har blivit av, handlar om att den här webportalen är lättare att sköta än nästa och kanske någon annan. Jag vill att det ska vara med bloggen ungefär som med bilen, dvs att jag bara behöver tanka och sen kan jag åka. Och i händelse att det behövs fler insatser med bilen så finns det alltid nån som mot betalning gör det åt mig. Det finns det inte i bloggvärlden vad jag vet.
Alternativet är att lösenordsskydda och stanna där jag bara behöver tanka, dvs här. Kruxet är att det finns begränsning på hur många som får ha lösenordet. Ganska få tycker jag.
Och det är verkligen inte min grej egentligen. Att gömma hela mig. Jag ska inte behöva gömma mig för de som har dålig koll på sig själva. Trivs man inte med mig så får man ta avstånd. Varsågod. Det är okej och ganska befriande. För alla inblandade. Framförallt för den som triggas med fel energi.
Nu provar jag att vända blad. Den här bloggen får leva. Med nonsens och vardagssörja. Det där som är lite mer av och med mig, hamnar hos Airams. Där kan jag lösenordsskydda valfritt och inte hela konkarongen. Och jag kan välja fritt vem som får lösen. Min mailadress finns nånstans i min presentation här i bloggen i så fall.
Vi gör som kungen: "vänder blad och tittar framåt" :-)
Hej! Vi känner inte varandra (även om vi träffats i en hiss i Oslo..) men jag har läst dina tankar och funderingar i lång tid. Det är alltid lika spännande att läsa det du skriver. Du skriver bra. Jag kommer sakna dig om du väljer att stänga ner eller flytta, men det är ju helt upp till dig. Verkar som om du har en spännande tid framöver. Jag beundrar att du tagit det stora steget ut ur komfortzonen för att göra något annat - eller iallafall på dina villkor. Vi ses kanske i etern någonstans... Hälsningar Monica
MonicaS - VAR det så? Att vi åkte hiss i Oslo och jag inte visste. Vi skulle ju ha fikat ihop såklart. Nästa gång säger du väl till ;-) Jag minns nog vem du "kan vara", men det fattade jag inte då.
Jag ska inte stänga ner. Jag måste bara få välja vem som läser vad. Det tog lång tid innan det blev för mig som för väldigt många andra på nätet. Alla läsare har inte "alla flingor i paketet". Att läsa en blogg (iaf en som min) är att få ta del av, att FÅ läsa annans dagbok och den är iaf INTE tänkt som ett forum för mig att få sagt saker om och TILL andra. Jag skriver ffa för min egen skull. Det är så knivigt att sätta fingret exakt på hur jag känt en tid. Vill inte trampa någon på tårna, men jag VET att mina bokstäver ibland faller i så giftig jord att jag inte vill längre. Jag vill heller inte att man håller reda på mig istället för att finnas för mig.
Just nu är jag i en virrig period. Har lyckats ännu en gång att ta mig lite vatten över huvet. Och för att inte tappa greppet gjorde jag såhär. Det är viktigt för mig att skriva, men jag orkar inte följa statistiken och samtidig tystnad. Jag har behov att "prata ut", men inte till vilket pris somhelst. Snart är alla pusselbitar synliga. Då kör jag öppet igen. Tillsvidare är jag ytligare här och mer djup där jag "kan" sortera.
By the way - jag blir glad av Dina kommentarer ;-)
/ Airam
Jo det var jag som hjälpte dig upp i hissen på seminaret. Jag tror jag nämnde att jag följer din blogg, men du tänkte väl inte på det och jag ville inte vara framfusig... men nästa gång du är i Oslotrakten kan du ju ta kontakt. Du har min mailadress.. Jag tycker det är så skönt att läsa det du skriver, det är lite som om jag skulle vilja säga det själv men jag förmår inte just nu. Och så är jag lite avundsjuk på dig att du lyckats bryta dig loss och att du har en plan och vet vad du vill. Jag önskar jag hade det med...
