Minnesdag
Den 14 februari är en stor dag att minnas. Det var då "storeman" och jag möttes för första gången. För nu och idag 25 år sedan. Det har etsat sig. Han var så nyfiken. Och klåfingrig på sina mostrar. En pigg och social krabat. Och hungrig. Precis som idag. Vi brukar fira Alla Hjärtans Dag. Precis bara av den här anledningen. Och så får det bli i år också. Med mat lagad från hjärtat.
Får passa på att fira annat samtidigt. Att jag har fått ett nytt jobb. Och till de villkor jag ställde. Fjärilarna i magen stökar medan sinnet säger att det både är rätt och blir bra. När magen fylls med mat finns ingen kraft kvar att stöka med hjärnan. Bäst att värma grytorna.
Nytt jobb? Grattis! Du verkar ha väldigt många järn i elden; butik, ny kokbok (om jag förstod rätt) och nu nytt jobb! Det låter mycket men allt kanske får sin tid? Lycka till!
Tina, thats me! Jonglör, bekräftelsegalning, personlighetsstörd eller entusiast - kalla det vad man vill - jag funkar bäst med många bollar i luften. Det är tvärtomlägen som gör MIG utmattad. Det ena energikravet genererar energi till det andra. Och samtidigt är det ju "bara" så att livet understundom hopar sig. Just nu är det så och jag försöker känna glädje i alla punkter. Framöver får även jag vila :-)
