De senaste dagarna har jag upplevt en alldeles förfärlig stress. Det känns som varningar om att något förfärligt snart ska hända. Ett riktigt påslag från det sympatiska nervsystemet alltså. Och det finns naturligtvis anledning. Jag är jagad. Inte av björn eller varg, men av det som kräver att mina sinnen skall vara allerta. Det är bara det att man till slut når ett slags övermått av "allertism". Och då tappar man fotfästet. Tack o lov upptäckte jag det i tid och återkom till normal andningsfrekvens. Imorgon blir en bra dag.