Vi är några (medicinska) systrar som har pratat om en retreat på kloster. Jag tog på mig uppgiften att checka upp. Plötsligt blev det verklighet. Och innan jag hann läsa färdigt texten, trädde nåt annat mer känslomässigt center i skallen in och sa nåt i stil med: "nåja, man kan väl alltid surfa på mobilen ljudlöst under täcket när man lagt sig". Samtidigt som nåt annat reflexmässigt center satte igång en lätt takykardi. "Tänk om"... fasen, jag uppskattar visserligen tystnad, men att besinna mig har jag nog aldrig provat. I alla fall inte på det viset.

"Vår tid kännetecknas av det massiva inflödet av impulser. Tänk på ett varuhus i julrushen med ”Hej tomte-gubbar” i öronen, glittrande, blinkande stjärnor i ögonen, minst 10 personer inkapslade i sina mobiler samtidigt som de pressar sig framåt med kundvagnen, med högljudd TV-reklam i bakgrunden. Här vill vi skapa motsatsen. Skala bort alla onödiga impulser för att ägna oss åt det som klosterlivet vill prioritera. Ingen TV, ingen radio, ingen CD-spelare, ingen liten laptop ens är tillåten, och inte heller någon mobil. Det kommer så många dagar till i år, då Du kan låta Dig styras av dessas pockande".

De andra får bestämma. Klart att jag ska, om de andra nappar.