Man skulle kunna säga att det nu är slut på sötebrödsdagarna. Fast det har det ju inte alls varit. Sötebrödsdagar. Jag har landat. Och det tog tid. Och plötsligt kom en storhelg emellan. Samt motstånd på flera vis. Under tiden har visioner formulerats. Affärskontakter knutits. Innovationer prövats och allehanda tankar formulerats. Samtidigt ska ju räkningarna betalas. Min anställningsförhandling i egen regi har varit den hårdaste under hela mitt arbetsliv. Den lämnade inga luckor till utsvävning. Jag har förberett mig på att leva minimalistiskt och snålt intill ohållbart.

Så ringde telefonen nyss. Funderade en sekund på att vara onårbar. Satt med papper upp till axlarna och ville inte bli störd när nyfikenheten slog till. Någon hade rekommenderat mig, ville jag ha ett arbete? Löneförhandlingen gick som smort och anställningsformula ska skrivas över en java redan i eftermiddag.

Det finns ingen sorg att vara frivilligt arbetslös. Tar man eget beslut att sluta konsumera och därmed slösa, når man förhoppningsvis en inre frid. Förutom att jag ju vill återvinna konstruktivt sug. Och livsglädje. Har ju insett att långvarig och intensiv tidsbrist nästan gjorde mig sjuk. Ingen syrra behöver ju vara utan arbete. Jag har tillomed valt bort aktivt jobbsökande, för att slippa sålla och avsäga mig.

Nu kom det till mig istället. Ett välj-som-du-vill-jobb.
Så glatt det känns!