Vi var i Paris. Och jag fyllde 20 år i slutet på vistelsen. Visst såg vi både triumfbågen, Eiffeltornet och Sacre Coeur, men mest såg vi hotellrummet. Minns inga speciella matintag förutom någon JÄTTEstor pannkaka i en gathörn. Om man inte räknar bort just middagen som intogs för att fira födelsedagen, kärleken och att allt just då kändes så fantastiskt. Vi hade båda läst franska i skolan och klarat oss med hyggliga betyg. Fast inför just denna meny vi hade att välja på vid den fina restaurangen stod vi oss slätt. Ingen av oss begrep ett jota. Så när vi beställde nån av de allra dyraste kötträtterna frågade kyparen om vi verkligen ville ha det. Jorå. Med tjusigt vin och brutna vita linneservetter.

Jag tog ett smakprov och åt sedan bara bröd och drack vin. Det som låg på tallrikarna var oidentifierbart. Det såg eventuellt ut som skivor av stekt fisk, men var alldeles för dallrigt för att kunna vara det. Mitt sällskap åt - kanske av hunger, men till stor del av ekonomiskt sinnelag - upp HELA sin portion. Kyparen fyllde på brödkorgen så att jag åtminstone fick buk & brödfylla.

Vid återkomsten till hotellet och den lilla palören höll vi käften kan man säga. Vi hade ätit H.J.Ä.R.N.A. Turligt nog fick vi aldrig veta "vilken sort". Som om det skulle hjälpa...