Betalade de små grejeorna som expediten på Designtorget slog in i ett fint, men anspåkslöst paket. Stoppade ner plånkan, tog mina prylar och gick ut. Då tjöt larmet! På frågan om hon inte hade larmat av prylarna fick jag veta att just de grejerna inte var larmade, men att jag i alla fall fick lämna paketet på disken och försöka igen. Samma larm tjöt. Då uppmanades jag att lämna handväskan eftersom jag hade köpt en yttepytteliten grej som jag släppte ner i myntfacket. Larmet tjöt i alla fall. Jaha, då fick jag lämna påsen med de tidigare inköpta grejorna från Granit, Ö&B och en liten heminredningsbutik. Nädå, det väsnades ändå, så att folk började titta på mig.

- Ta av dig jackan vettja, det är många kläder som har insydda larm!

Tog av mig den relativt nya jeansjackan, men där satt inte heller felet. Började bli nervig. Jag checkas dagligen av på mitt jobb. Jag är van att plocka av mig precis all metall. Om man nu bortser från att jag direkt vägrar att gå utan metalldelar i behån. Bygelbehåar ger nämligen indikation på metall när vi behåbärare passerar på jobbet. Fast det här började kännas ansträngande. Jag plockade ur bilnyckeln och mobilen ur byxfickan och inte heller det hjälpte. Gick då in i butiken igen och sa ifrån högt och tydligt. Att jag inte är en tjuv och att jag inte ämnade klä av mig. Att gränsen var nådd. Sånär som på skorna...

Samtidigt tittade jag ner på Conversen. Och där på den där gummisulan på ena dojjan hade ett förbannat butikslarm klistrat fast sig!