I sveriges modernaste häkte, där tjänar jag till mitt uppehälle. Det är ett säkerhetsklassat ställe där fotfolket arbetar under snäv struktur. Fungerar vi inte i grupp fungerar inte nånting. Folk är nya i både verksamhet och arbetsliv. Många är semestervikarier. Huset är fullsatt och den ultramoderna elektroniken bortom all kontroll. Varken byggnad eller verksamhet har ännu förvärvat en "själ". Många frågor hänger i luften medan arbetet i sig kräver oss alla på full kontroll. Varje dag är en sann prövning.

Därför var det så viktigt för mig att få det sagt. Till den unga "mannen" som jag uppmärksammade dag ett, sekund ett. Han ger precis allt och oss alla sitt allra yttersta och med ständiga leenden. Både kollegor och frihetsberövade. Han är duktig, kompetent, glad, entusiastisk, välvillig, varm och har samtidigt både respekt och egen integritet. Att kalla honom för en klippa är för futtigt.

Så, jag frågade för en tid sedan om han kände till begreppet karisma. Han log bejakande. Jag frågade igen och la då till en undran om "alla har det". Nej sa han, långt ifrån.

- BRA, att du vet det, då vill jag passa på att berätta att Du har en alldeles fantatisk karisma. Det tycker vi alla. Bär den med stolthet så kommer Du att gå långt!

Han log, blev snopen och en aning generad. Och sen har vi inte setts. Förrän idag. Då han återkopplade. Om "det där" som jag sa för ett par veckor sen. Att han blev så glad. Att det kändes så skönt. Att han har blivit så stark av att tänka på det.

Ord från hjärtat. Som tar så lite av energi att säga och ändå ger så väldigt mycket.