Det kan  eventuellt upplevas kaxigt. Eller, det har jag väl redan upptäckt att åtminstone en kollega tycker. Fast jag offrar inte vare sig mig eller någon annans säkerhet genom att vara avvaktande. En överordnad i heriarkin har informerats och idag har det punktats ner i ett mail. Krav om att man måste revidera. Annars ger jag upp.

Har ju gått från den ena verksamheten till den andra i samma verksamhetsområde. Det är kanske inte så ovanligt, att man först efteråt ser vad man har lärt och åstadkommit. Den första resan var en hård skola. Jag har lärt mig massor. Och framförallt har jag fått uppleva trygghet. I nästa upplever jag noll trygghet kan man säga. Det finns inga rutiner. Verksamheten har iofs inte satt sig än, den är ny, men i mitt skrå finns förordningar och författningar i kubik. Det borde inte vara något problem.

Ska bli spännande att möta fortsättningen.
Särskilt om det innebär min egna plan två. För den är åtminstone formulerad. Jag själv vet exakt vad jag möter om någon förändring på jobbet inte sker. Ålderspondus får mig att våga hoppa. Jag vågar, jag är inte rädd.