Egentligen har han ju - ur sitt eget perspektiv - lyckats. Galenpannan i norge. Den kristne och GRANDIOSA fanatikern som sätter sig över allt och alla. Helt befriad, eller iaf så förbaskat slipad att han tar genvägar med steroider och benzodiazepiner för att bli - eller möjligtvis upprättahålla total empatilöshet. Han har nu världens alla blickar riktad mot sig. Hela hans självutnämnda storslagenhet förstärks varje sekund genom att man i etern säger hans namn varje sekund och ibland millisekund. Varje löp, varje websida, alla förståsigpåare och alla förbund blir oombedda lite "bekanta" med stollen. Jag tycker att det känns läskigt. Det är läskigt att se hans leende på väg ifrån häktningsförhandlingarna idag. I rött. Uppvisad i jeep med otonade rutor och blå saftblandare.

På nåt eländigt vis får han som han vill. Han blir sedd och hörd. Precis så mycket som han länge ansett sig själv vara värd. Och kanske ännu mer.