Det är nåt visst med radion på sommaren. Ettan bjuder på så sköna flashbacks med sin sjörapport. En landkrabba som jag "går igång" på termer som egentligen inte säger mig så särskilt mycket. Mer än att orden är intressanta. Och för all del bilderna de målar. Jag upplever färgfilm till ord som:

Västsydväst
Öresund och bälten
Farvattnen
Mellersta östersjön
Norra kvarken och bottenviken
Lokal frisk vind
Kulingvarning
Siktet blir mest god
Skagerak
Avtagande och vridande till nordväst


Somliga pratar om indianer, slottsmiljö och annat spännande från suspekt forna liv. Min känsla runt sjörapporten kanske bottnar i ett eländigt slit på någon fyr med väderstation. Mitt sinne stannar upp och nåde den som säger halv sju när jag lyssnar efter "Doggersk bank" eller "Landsort och Svenska Högarna" som ju tyvärr inte rapporteras längre. De platserna hörde jag om som barn. Liksom "Tjärven, Hamburgsund och Måsknuv".

Vart tog de vägen? Vart tar fyrarna vägen? Vem bestämmer att dessa landmärken inte behövs längre och kommer de att kunna stå upp för sina beslut om utrotning längre fram? I deras nästa liv. Det är frågan.