Sådärja. Nu har den första favvisen (efter Mark Levengood då förstås) nått mitt hjärta. Främst för musiken. Inte så konstigt eftersom Tomas Johansson betraktas som en av de största i svensk nöjesindustri. Ett observandum är att jag inte hade förhandsbokat honom. Då känns det ännu bättre. Att lyssna förbehållningslöst. Och frälsas.