Inte så sällan är det nåt filterlöst över mig. Jag pratar först och tänker sen. Vill inte kokettera, utan snarare ursäkta. Kan förstå att man funderar. Fast det räddade sig idag. Den molokne doktorn skrattade gott. Och nästan mer än mina likasinnade systerkollegor. Doktorn och jag hade gått lös på en böld nämligen. En böld från helvetet. Och det var troligen inte bara patienten som kände sig befriad. Varenda människa kan känna in eländet en abscess för med sig. Så vi berättade för de andra. Eller han gjorde. Och sen klämde jag i med det där oredigerade. Utan att egentligen alls tänka på att en distriktsköterska i min ålder, möjligen väljer bort typen av förstärkta ordval. Äh, struntar i det nu. Skratt är härligt.



Jo, det var en älg som kom till provinsialläkaren. Han hade en fet groda på skallbasen. Doktorn stirrade först  länge och väl på grodan och sen älgen noga i ögonen och frågade:
- Säg, hur kommer det här sig?

Grodan kvackade kvickt fram ett svar:
- Det började som en jävla böld i arslet!