På söndagar i P4 kl 07.03 styr en trio utvecklingsstörda radion. Vet inte hur länge det har pågått, själv har jag ganska nyligen blivit en frälst lyssnare. Är man inte uppe med tuppen på söndagarna, och det är jag ju själv bara vid jobbhelg, så kan man lyssna på webben.

"Mifforadio är ett unikt program. För första gången har människor med utvecklingsstörning makten över mikrofonen. Mifforadio vill genom ett kul format ha en diskussion om hur vi ser på människor. Förhoppningsvis blir den som lyssnar både provocerad, road och fundersam": Mifforadio

Första gången jag hörde programmet så blev jag riktigt irriterad. Den känslan var konstigt nog kommen ur nån slags försvarsinställning. Som om "de" hängde ut de förståndshandikappade. Som om "de" gjorde ett spektakel för att vara politiskt korrekta. Som om programledarna inte själva var kapabla att välja sin insats eller ej.

De pratar om livets kluriga frågor. Och varvar med skön musik. Av ren nyfikenhet mitt i irritationen lät jag ändå programmet gå den där första söndagen. Kanske för att få bekräftat hur "fel det var". Tills en av dem sa "normalfuckade miffon" om oss andra. Allt som kan få mig att le, får mig att stanna.

Folk får ringa in till programmet. Till en av de riktigt kluriga frågeställningarna om värdegrunder, ringde en man och hade synnerligen sunda värderingar. Trots att man på nåt sätt vet att motfrågorna med all säkerhet kommer att vara direkt från djupet av deras hjärtan och så oredigerade en fråga nånsin kan vara, blir säkert många fler än jag imponerade - och tagna. Som följdfrågan var den gången:

- Har Usama bin Laden och Barack Obama lika människovärde?

Miffo förresten, lär komma från ordet "missfoster". Jag tror, eller är ganska säker - att de allra flesta miffon finns bland de normalfuckade.