Har nog skrivit det förr. Jag tror inte riktigt på att slänga ut pengar på en sk färganalys. Man klär antagligen bäst i de färger man trivs bäst i. Det finns dock en färg som jag mycket sällan köper och eller klär mig i privat. Trots att jag som regel uppmärksammas i färgen. Tror att det har att göra med att jag i mitt civila liv känner mig en aning löjlig i äppelgrönt. Kanske är det så. Som om jag skulle iväg på nåt spexigt där man bör bli sedd. Eller kanske till ett idrottsevenemang.

Idag hade jag slut på kritvita arbetskläder upptill. Tog därför på mig en äppelgrön top trots att den egentligen bara används för en alldeles speciell uppgift. Det fick bära eller brista. Att gå fläckig, men i rätt vit färg var inget alternativ.

Konstigt och härligt fenomen uppstod direkt. Folk som aldrig säger nåt annars frågade, småpratade och tillomed kommenterade. Mina närmsta beundrade. Man skojade och skrattade ihop med mig. Mitt äppelgröna skapade ytor och samkväm på nya jobbet.

Tant Grön är kanske mitt middlename.