Digitalventilerar överhuvudtaget inte så ingående längre. Om man inte bortser från mina distanserade bostadsproblem och tråkiga melodikryss. För att det finns anledning såklart. Vill personligen inte vara en allmän egendom och vill inte servera på silverbricka.

Fast nu måste jag. För att jag är tagen av tossiga morsans boende. Och glädjs med det som måste vara anledningen till vad de gamla där får sig till livs. Arbetsglädje, yrkesstolthet och god organisation tror jag. Stora portioner.

Den gamla blev lessen när hon såg mig. Det känns förstås, när man inte har så bra tidsuppfattning, som om man är bortglömd. Glädjen vänds till sorgsenhet. Och så var det ju en härlig och apart liten jycke som hade satt hennes känslor i svallning idag. De hade busat både inom- och utomhus. Den var så härlig att den skapade en slags sorg. Den petade nog på det allra innersta hos min mamma. Och det gjorde kanske även de andra boende, som alla tycks vara utomordentligt rotade djurvänner och därför konkurrerar.

Turligt nog fanns både choklad och Kungen av Danmark i dagens presentkorg. Förutom färgglada förpackningar med hygieninnehåll och nya rumsmattor. Hon gick att avleda. Ett litet slag i alla fall. Och sen blev det middag.

Personalen berättade att de hade planerat att gå ut och köpa en påse "lördagsgodis" i em. För att just min mamma hade uttalat chokladsug.  Och förra lördagskvällen hade de salat ihop lite kosing från var å en och köpt pizza och läsk som de alla tillsammans festade på i stearinljusens sken. Tossiga morsan tyckte att det hade varit underbart.

Mitt hjärta ler för morsans skull nuförtiden.