Hallon är så vackert. Och för mig en symbol för både frihet, skaparkraft, behag och sötma. Ur ganska oansenliga kvistar kommer de röda underverken med sammetslena kuddar sammanvävda till det alldeles underbart somriga bäret. Färgstarkt, fruktigt och tvärsäkert.

Fick napp på ett annonssvar häromdagen. Med bostadsyta i Sumpan. Vi kom överens om passande tid och ägaren föreslog möte på neutral plats. Jag fick förstå att det är hundratal som svarar på bostadsannonser och att det nästan är lika många suspekta rövare som söker.

Hallonbergen. Hur fan kan man kalla något så genomruttet och deprimerande för Hallonbergen. 

Där fanns inga garageplatser utanför. Bilen fick styras in i garage. Där en snubbe hade plockat ner sitt vrak till bil i tre miljoner smådelar och spritt ut över golvet i tron att han var den smartaste bilmeken åtminstone hela Hallonbergen upplevt.

I samma garage låg doften av mat som en mixad dimma av curry, kebab och falafel. Tänkte att en kvarterskrog låg i anslutning. Nä, det var nån värmeväxlare som släppte ut ventilationsluft från lägenheterna och på så vis värmde upp garaget för både pundare och andra bilägare. Det förklarar ju oxå hur luften i trapphusen upplevdes.

Alltså, sånahär områden borde inte få sammankopplas med så ljuvliga symboler. Belsebergen, Rövarkulan eller Curryhöjden passar bättre. Och man borde få betalt för att bo där.