Har sagt det förr, men tål att sägas igen: Om man fokuserar alldeles för mycket framåt och samtidigt sörjer det som har varit, så pinkar man på nuet. Fast i nuet måste det väl ändå finnas lite framförhållning, eller? Länge sa jag, när jag var ung vill säga, att: jag skulle ta dykarcert, mc-kort och jägarexamen innan passage förbi femtiostrecket. Nu brinner det allt lite i gaveln. Och dessutom vill jag gärna revidera de där planerna litegranna. Istället för dykarcert vill jag nu ta flyglicens för Paramotor.



Ett tag innehöll mina drömmar fallskärmshoppning. Det byttes dock efter nån incidens som fick ner mitt sinne på jorden till vattensport istället. Fast mitt dykarcertifikart har inte uppvisats särskilt mycket och det är inget jag skryter med. Det var kul när det pågick och jag kunde bocka av en punkt på listan. Mc-kortet har jag haft stor glädje av. Och jägarexamen tänker jag inte byta bort. Skogsvård kan man läsa sålänge man lever, så nu får det bli en extrapunkt.

Springa igång och flyga Paramotor får man allt passa på att prova innan höft och knäledsartroserna slår in med full kraft. Och vad vet man, kanske åker man på en stroke eller annat skräp som skapar obalans i fysiken. I värsta fall kan jag ju iaf bjuda mig själv på en tandemflygning i Paramotor för att fira ovanstående passage. Jag vill verkligen prova. I Arboga har de haft meeting i helgen. Tyvärr med alldeles för mycket vind och därför flygförbud, men de hängivna kunde konsten att entusiasmera från landbacken. Flyone.se