Han upprepar sig, Eldeman.
Årets tionde kryss innehöll som vanligt både Ida, pippi och melodifestival.
Det enda jag hade svårt att knäcka var Tivedshambon...



Men en timmas rask hundpromenad i tidig vårsol löste knutarna.
Rolf Bengtsson.

Melodikrysspappan Anders Eldeman hör bön. Idag var en utmaning. Inte så stor, men i alla fall en liten och ack så viktig klurighet. Lill Lindfors sjöng. Nåt fransk. På svenska.

Med en dåres envishet och lite Google, så funkade det till slut.  "Om vi hade en dag" heter den.

 Nästa vecka, är det kanske min tur att vinna....

Nu får snart Eldeman skärpa till sig. Det var länge sen Melodikrysset utmanade mig att ringa runt till yngre eller äldre generationer för att sjunga en liten snutt. Depeche Mode, von Trapp, Enrique, Ljungqvist, pippi och mors lilla Olle förutom Läderlappsoperett och hela Uppland står i lågor är bara för enkelt.

Varför alltid barnvisor och melodifestival?
Han har ju sveriges, kanske europas tynga samling stenkakor.
Varför inga såna?

Flickan med flätorna i filmer med Edvard Persson gick att googla fram - Ingeborg Nyberg.
Resten av melodikrysset var en baggis.
Bertil Boo och ångermanälven är ju nästan mina middlename. För att inte tala om Grodan Boll.
Det känns bra det här.

Idag var melodikrysset en riktig pärs för en operett och cuplettnovis som mig. Så har det oxå blivit en sport att inte be om hjälp.  Ibland, som idag; kom det rätta svaret bara jag lugnade ner mig och släppte tanken. 

Fast det var inte helt lätt att lugna sig. Jag skulle i ett annat ärende ringa en person som löser hela melodikrysset på snabbgenomgången...

Man får eller kan tydligen var hur disträ som helst.
Fastnade i melodikrysset.
I avdelningen seriös musikgenre.
Och undrade ända tills nu vad det kunde vara för kompositör till den sonaten.
På fyra bokstäver.
Men O i start och på tredje plats.

Kom så till slut på att frågan nog handlade om nåt annat.
Stycket presenterades med piano och oboe.


Okej...
Då var det alltså plättlätt idag oxå.

 Illustration Stina Wersén

Melodikrysset var med Astrid Lindgrenstema idag.
Och inte så lätt som man skulle kunna tro.
Bröderna Lejonhjärta och Mio min Mio har jag vare sig läst eller sett.
Nils Karlsson Pyssling, Emil, Karlsson på taket och Madicken var och är mina favoriter.
Särskilt den första. Jag kände så starkt för den stackars Bertil som blev lämnad ensam när föräldrarna gick till sina arbeten. Han var så utsatt. Hans syster var död och han tycktes inte ha några vänner. Kärleken till Emil - han som tidigt gav Damp ett ansikte, går aldrig över. Fascinationen för den elake Karlsson kommer sig säkert ur en hel del speglingar. Kanske har jag precis lika starkt ego. Och Madickens romantiska barndom har bekräftat drömmarna. Och alltjämt förstärker...

Bullerbybarnen, Kajsa, Lotta, Rasmus och Blomqvist kickade aldrig igång mig.
Saltkråkestoryn hör till min barndom som om det var en del av mig, men ändå inte riktigt lämnat något efter sig. Pippi har vi alla påverkats av mer eller mindre, men jag kände motstånd mot sience fictions redan då. Och Ronja kom försent.

Men det gick bra trots allt.
Astridkrysset är inskickat.
Killevippen!