I slutet av juni hade vi i familjen möte med tossiga morsans biståndsbedömare och ett par ur hemtjänstens personalgrupp. Vid mötet återaktualiserades önskan om plats på särskilt boende för tossiga, sk Säbo. Mamma har läkarintyg om detta behov sedan drygt ett år tillbaka, men vi/jag tog henne ur kön eftersom de då inte kunde erbjuda annat än en sann slutstation för henne. Att jag skulle sätta min mamma på ett hem "för grönsaker" skulle antagligen ta kål på både henne och mig. Jag bad om tidsfrist att vänta på något mer passande och det var då okej. På mötet i juni togs auktualiseringen emot och vi fick önska tre ställen som skulle kunna passa.

Samma biståndsbedömare hade sökt mig på min mobiltelefon under semestern i slutet av juli, men tyvärr försvann hennes telefonmeddelande ohört från min sida. Sen hördes inget mer från det numret. Jag visste inte att det var hon som hade ringt. Det fick jag veta i förrgår.

Då ringde hon igen. Två månader senare alltså. Det stod nu inte riktigt klart för henne ifall tossiga morsan själv vill ha ett annat boende eller om det är "vi" som önskar det åt henne. Trots, får man säga: alla identifikationer om ohållbar situation som hemtjänsten gör vid sina sex dagliga besök hos henne. Märkligt som tusan...

Hon undrade om hon kunde ringa och ställa den här frågan direkt till min mamma. Eller om jag då trodde att det skulle snurra till extra för henne. För, om hon inte kunde svara på frågan så skulle hon ansöka hos överförmyndarnämnden om att få tillsätta en God Man som i framtiden för vår mammas talan.

Någon som vågar sig på en gissning angående min reaktion?

Kan i alla fall informera att jag är bekant med en politiker. Som har seniorer som sitt specialintresse. Nu vet förhoppningsvis hela det partiet vad som gäller här i stan.