Det kan inte hjälpas.
Men fy vad trött jag blir av att prata med den gamla snurriga modern dagligen.
Katastroftrött.

- Ska du se på melodifestivalen ikväll mamma ?

- Nätack. Den där Christer Björkman blir jag då så trött på. Han har ju funnits med ända sen jag började se på tv.    Och han ger sig visst aldrig!

- Vad menar du?

-Ja, han stryker ju efter väggarna i sina hawaiiskjortor och tror att han är nånting.

- Mamma, jag hänger inte med. Vad är det Du menar?

- Ja, nu har han ju slagit sig ihop med den där flickstackarn också. Och ska fara omkring med henne på alla danskrogar framöver. Som om hon ville det!

- Pratar Du om Christer Sjögren?

- Ja, hänger du inte med alls vad som händer i tv-världen !?

Det är slående hur mycket tillbaka i tiden gamla människor i allmänhet och min egna gamla morsa i synnerhet går. Hon pratar i stort sett inte om något annat än hur det var förr. Och hon pratar om det, som om det var igår. Händelser beskrivs i detalj liksom vem männsikorna var. Vad de sa och vad de gjorde. Och hur det såg ut på platsen. Vart vägen ledde. Hur de förhöll sig till varandra. Vem föräldrarna var och vad de hette och gjorde. Liksom deras förfäder. Morsan har björnkoll på allt det förflutna. Och det verkar viktigt.

Det känns solklart att de där tidiga livsminnena planterade sig i en i stort sett obegagnad fil i hjärnan. Minnen som fick både gott om utrymme och kanske framförallt den bästa och största platsen. 

Nu har min egen återblick börjat.
Igår var det fest med utgång till krogmiljö. Där mitt i allt vimmel skedde återblickar. Kamrater från olika perioder i uppväxten stötte oplanerat samman. Någon jag inte sett eller pratat med på 33år. En annan på 30år. En tredje på 20år. Och det var som igår!

Idag gör mig hjärna återkopplingar.
Och det känns; så som jag förstår att morsan känner; levande och pågående.
Jag har björnkoll på händelser, tid, namn, vad som blev sagt och gjort och det är precis som om jag upplevde allt jag minns alldeles nyss.

Det är viktigt.
Vi har en historia ihop.
Det är våra upplevelser och minnen som gör att vi är dem vi är idag.
Vi hör ihop på nåt vis.

Inte konstigt man (morsan) vill prata om det.

- Har du tagit Din medicin idag mamma?
- Nej, jag tänkte göra det när Airam ringer.
- Okej, vem är det som ringer nu då?
- Ja, vem är det jag talar med?
- Men mamma, det är ju Du som ringt upp mig, Airam. Vem tror Du det är annars?
- Ja, få se nu. Det är ju så många flickor - jag kan inte hålla reda på dem alla.
- Du har fyra flickor. Två är döda och två finns i livet. Vem har Du ringt till?
- Jag har inte ringt nånstans!

- Det vore bättre om du åt mat istället för lingonsylt & mjölk varje dag mamma

- Det är mina norrländska gener som måste ha lingon förstår du

- Jag känner faktiskt flera norrlänningar som aldrig äter lingon med mjölk

- Ja, men då är de faktiskt inga riktiga norrlänningar heller!

Den gamla häxmodern har lagt sig till med att dels läsa ur tidningen högt för mig. Och dels att såväl redogöra för vilka teveprogram som är på, liksom rescensera desamma. I telefon. Alldeles meningslösa telefonsamtal utspelar sig. Dag efter dag.

- Nu är det den där snyggingen på teve. Tyst får jag höra!
- Vem?
- Ja, det är han som är så snygg.
- Vemdå?
- Han är politiker. Den ende snygge de har att visa upp.
- Vilka då?
- Politikerna förstås!

Eller:
- Nu är det den där tokiga flicka som syns och hörs överallt.
- Vem?
- Ja, hon som brukar vara med i melodifestivalen och alla andra galor.
- Säg vad hon heter?
- Det vet alla, vad hon heter. Och nu ska hon sjunga med den där pojken som ingen vill höra på längre. Det har jag sagt länge. Att den där pojken är slut vid det här laget.
- Vem pratar du om mamma?
- Han heter nåt som alla andra pojkar i den där åldern heter. Kristoffer eller nåt.

I morsans värld:
Efter att ha fått kassvis med mat levererat till kylskåpsdörren.
Och julsakerna paketerade och återställda i mökret. Förutom att golven blivit dammsugade. Och hennes vardagsliv blivit befriat från en veckas sopor, återvinning och tidningar...

Kallar hon mig för häxa.

Det är säkert oxå sant.
I hennes värld.

Lika sant som det är i min värld.
Att det blev för sanningsenligt, för mig...

- Åh, vad bra, du har köpt thé...
....men, det här är väl ingen vanlig öllgrej ?

- Jo. Earl Grey precis som vanligt mamma.

- Nej, det här är ju lajt. Och rökigt. Och smakar blommor. Det får du ta med dig hem till dig. Jag vill inte ha sånt thé !

- Vadå rökigt?

- Det står tydligt här. Blend !
- Och lite engelska kan jag faktiskt. Flajvur betyder väl blomma i alla fall?

Äntligen gick hon med på det!
Doktorn ordinerade på fm och arbetsterapeuten var god nog att springa dit efter min påringning redan idag. Två gånger tidigare har hon i omskrivningar bett både mig, doktorn och arb.terapeuten att själva dra runt på den där om vi nu tyckte det var så himla roligt. Annars kunde vi ju alltid stoppa upp den nånstans....

Morsan är med rollator.
Och trivs med den efter kortare provkörning idag. 
Det går tydligen att lära gamla hundar sitta....