Kan betyda ett för den ene och ett annat för nån annan.

Storebror tittade sig lyriskt omkring. Ögonen tindrade när han sa:

- Det måste ha blivit dyrt det här.
- Vilket?
- Allt som matchar så bra. Alla fina julsaker. Allt som är rött och passar fint till julen.

Storebror är en kille med känsla för det estetiska. Han tycker mycket om när man "gör sig till" och när det syns att det är nåt extra.

Annat är det med lillebror. Som behöver ramarna och det intrampade.
Han blev förskräckt när de kom ikväll. De var dofterna. Av såpa, gran, hyacint, apelsin, skinka, kanel osv.

- Hej och välkomna!
- VAD ÄR DET SOM LUKTAR?
- Luktar? Det är nog julen som doftar....
- Nej, vad ÄR det som luktar här!?


Det var det okända såklart.
Som inte alls är stämning och mys för honom...

De som ska äta från mitt kommande julbord har i vanlig ordning fått i uppdrag att önska sig två anrättningar var. Sådant som de älskar och absolut inte kan vara utan. Det som känns som riktig jul för dem. Storebror var mycket tydlig med sin önskan:

- Får jag önska precis vad jag vill?

- Ja, absolut.

- Då tar jag gravad lax och grönpepparpaté !

Det kändes gott att jag har skickat med gossen lite känsla för specialiteter. Lillebror önskade rostbiff och julskinka, medan 23-åringen absolut inte kunde vara utan revbensspjäll och mormors pastej.



Nyss frågade storebror:

- De där önskningarna som vi gjorde sist - får man ändra dem?

- Javisst.

- Jag vet inte vad jag ska ta bort, men det är en sak som jag absolut inte kan vara utan.

- Låt höra, vad?

- Dillkött! Jag måste få Dillkött!

Boysen kivas och jag försöker rätta upp dem i ledet.
Storebror gör som han brukar, han kämpar in absurdum att förklara sig oskyldig.

Så jag sjunger en snutt:
"Skvallerbytta binbong, går i alla gårdar, slickar alla skålar. När han kom till prästen, fick han stryk på käften"

Storebror surar och går in till sig.

Varpå lillebror fortsätter:
"När han kom till kungen, fick han spark på pungen"

Och:
"När han kom till draken, fick han sitta naken"

Tydligen uppdaterar de sig.
De där gamla dängorna från ens bardom...

Kokboken är nästan färdig.
Innan den går till tryck fick nyss alla inblandade den för korrläsning via pdf på mail.
Det är bra med lite olika åsikter så att man inte sprätter till av överdriven stolthet.
Lillebror delar nämligen inte mitt intresse:

- Vill ni se hur den kommer att se ut?

- Fy, vad jobbigt!

- Vad är jobbigt ?

- Att bara läsa en hel kokbok ju !

Någon påpekade att jag just i detta inlägg om korrektur så påpassligt själv stavat fel. Frågan var om det var ett skämt. Icke, jag har för brått och hinner liksom inte korrekturläsa mig själv. Men det är humor som passar mig. Jag själv hade skrattat om jag hade läst det...

Så har man då rensat tårkanalerna.
Kommunala musikskolans avdelning för barn med
funktionshinder spelade upp sin höstkonsert med
både instrument, sång och uppträdande.

Lillebror var så himla duktig.
Ensam med fiolen och med fröken som kompade på
gitarr spelade han först en vals och sedan sin absoluta
favorit: An der Freude. Felfritt såklart. Och mycket fint.
Och han var så stolt, så som bara en elvaårig violinist
kan vara.



När sedan ett gäng med diverse ganska svåra handikapp
stämde upp med Dierdes Samba trodde jag att bröstkorgen,
svalget och ögonen skulle brista på mig. Visste inte ens om
jag skulle kunna sitta kvar. Det var gråt av beröring, men gråt
som var så stark. Och så många tårar. Och det blir liksom
värre med åren...
Solisten, en flicka med down syndrom sjöng den svåra
texten som om hon aldrig hade gjort annat och hon såg väldigt
lycklig ut. Liksom de andra, som spelade på sina taktfasta
småinstrument och sjöng med i valda strofer. Tänk att ha det
så svårt och ändå vara så glad och lycklig i stunden...

Eller att kunna, när man är tonåring och älskar heavy metal:
plötsligt vända sig om till publiken och från hjärtat utbrista:
- Åhhhh, vad mycket snygga tjejer det är här ikväll - jag måste
få kramas!

Lillebror har fått en till platta med Status och för honom: helt nya låtar.
Fyra dagar senare deklarerar han nu en låt till, som får 10 av 10 möjliga poäng.
Lite av ett unikum i hans värld, det är inte självklart att två låtar kan vara
lika mycket värda. När jag frågar varför den är så bra svarar han:

- För att gitarrerna är så sköna, ju...



Såklart!

Hur ska jag kunna få makt att
förklara för en tonårsunge vad det är ?

Och framförallt hur man använder det
med goda intentioner...

Lillebror har nu bestämt sig för att utdela 10 poäng av 10 möjliga till en Statuslåt.
Och storebror blev bekymrad:

- Först lär du honom Queen och då lär hans sig allt om dem utantill och du
tycker att han är bra. Och nu lär du honom Status Quo och då tycker du att det
är bra. Jag tycker faktiskt att man kan lyssna på lite olika musik!

Lillebrors toppetta är inget dåligt val. På frågan varför just den är så bra svarar
han:

- För att jag blir glad och lycklig av den ju !

Tror inte lyckan hade någon ände när jag visade hur man hittar texter på webben.
Han sjöng med som om han aldrig gjort annat än läst engelska. Och som han
dessutom aldrig gjort annat än att sjunga andrastämman samtidigt. Och mina ögon,
de fuktades som om inte heller de hade gjort något annat...



Rock 'n' Roll - Status Quo

Never thought I'd have a worry
For me to be alone
Playing near or far too many
Times I should have known
It can loose you all good sleep at night
12 bar blues is now alright.
Now it`s up to you
Try and find the reason to
Rock `n` Roll in every song
Rock `n` Roll in everyone
It`s Rock `n` Roll and Rock
and Rock `n` Roll
It`s Rock `n` Roll and
Rock keeps rollin` on
Waiting all the time to find
Radio plays on Caroline"
They say you'll get there in the end
We can pray, what we say
Makes a difference in the end.

Rushing always in a hurry
I try to give it up
Everything we do is funny
it´s never good enough
It can loose you all good sleep at night
12 bar blues is now alright
Now it`s up to you
Try and find the reason to
Rock `n` Roll and every song
Rock `n` Roll and everyone
It`s Rock `n` Roll and Rock
and Rock `n` Roll
It`s Rock `n` Roll and
Rock keeps rollin` on
Waiting all the time to find
The radio plays on Caroline"
They say you'll get there in the end
We can pray, what we say
Makes a difference in the end.

Upptäckte precis nåt nytt.
En förpurbertal och två pubertala boys
som kämpar med tevespel och varandra
på en instängd yta om cirka 10kvm transpirerar.
Det kan tänkas att det pratas tjejer oxå, ett
rätt frekvent inslag i deras dialog...

My god, vilken odör!

Storebror´s drömbil.
Som han oxå tycker att jag ska ha.
En Lamborghini...



Själv vore jag nöjd om jag kunde rita lika fint som han...

- Grabbar, vill ni se bilderna på vad kokboken innehåller?

Lillebror 11år: Gärna, för då kan jag bestämma mig om den är nåt att köpa eller inte.

På väg ut öppnas dagens inköp och boysen får sig
till livs att just overknee-strumpor i läderstövlar är
mycket inne för tjejer just nu:



- Det är det senaste förstår ni....

Lillbebror: Okej, vad är nytt då?

Storebror får hjälpa till garaget.
Med den tunga dörren. Och får problem med hänglåset.
Upprepade ggr säger jag "jo, du kan".

När han äntligen kan slänga in sig i bilen säger han med glimten i ögat:

- Åh, vad man får slita och stå i.

- Ja, varför det tror du?

- Jo, för att du vill att jag ska bli en erfaren och bra vuxen.

Boysen har antagit en ny utmaning.
Ett nytt godisfritt år.
Det förra stupade på att vuxna omkring "tyckte synd om". Den här gången har de skapat egna argument och oroas inte det minsta. De tycker båda att det känns skönt och att godis också kan vara annat. Inte minst viktminskning för den knubbige och viktökning för den underviktiktiga. Tre kilo var såhär långt. På två månader.

Igår på pizzerian. Bagaren sträcker fram en skål med klubbor och säger varsågod.

Storebror: Nejtack.
Lillebror: Nejtack.
Jag: De äter inte godis för tillfället, men tack ändå.

Pizzabagaren: Det är BRA mannen! Du kommer få STARKA tänder. BRA MANNEN!

Storebror: Vad ska vi äta ikväll?

- Mat...

Lillebror: Okej, om vi frågar vart vi ska sitta, svarar du "på en stol" då ?

Lillebror har fem dagar senare lyssnat igenom 22st Status Quolåtar.
Och har en topetta. Den får åtta av tio möjliga.

Pictures of matchstick men

Jag sa ju det, detaljer.... han har iaf autism och berättar för mig om enskilda instrument och
hur de hanteras... och framförallt visar han hur gott det känns.
Med hela kroppen.
Och luftguran.



Tät tvåa är In The Army, den får sju av tio....
Övriga 20 låtar får en femma, hela högen.

Lillebror hade med sig en CD-väska ikväll. Med sina musikplattor och några spel. Det var en salig blandning av allt från heavy metal till melodifestival , Orsa spelmän och Mozart. Och somliga har han fått av mig. Bland annat en önskeplatta med blandat 60'  70'  och 80'. Och han ville spela de han lyssnade in sig på just nu.

- Vill du höra den som jag har hört på allra mest. Jag har lyssnat på den 60-70 gånger, typ....

Som vi dansade på köksgolvet. En elvaåring som älskar Bette Midler. Från 70-talet...


- Lyssna på den här då, den har jag spelat 30-40 gånger, typ...
 
Lillebror spelade luftgura som om han aldrig gjort annat. Och stuffade så himla
gott. Och skrattade med hela kroppen. Det var knappt att jag orkade. Såhär en
grå torsdagskväll. Annat var det 1973 när jag själv var elva och stuffade till Sweet
på ungdomsgår´n Gröna Lyktan


- Airam, nästa har jag bara lyssnat på 30 gånger, men då har jag bara lyssnat
i 1 ½ vecka, typ...

Le fric cést chic kunde jag väl aldrig tro skulle kännas så skön för en grabb år 2008...

Sicken unge. Jag gillar att han gillar. Framförallt det jag gillar. Eftersom han mest
har vråltung och i mina öron fullständigt obegriplig hårdrock omkring sig. För att
väga upp det hela fick mitt fokus gå över lite på storebror oxå och vi lirade klassisk
gitarr ett slag. Alltmedan vi hörde lillebror fortsätta digga i köket....digga Sven-Ingvars
och Queen. Det är musiköra det!

Tyvärr blev lillebror vittne till de vuxnas verbala utfall angående förestående bil och motorservice. Undertecknad tar på sig själva utfallet som triggades pga envist missförstånd och oförmåga att lyssna.

Senare, appropå nåt helt annat samtalar jag med lillebror om det stora i att kunna erkänna sina brister. Att det inte gör oss till sämre människor utan snarare tvärtom. Och frågar efter informationen hur han ser på saken?

- Jo, jag fattar att det är fläktremmen som låter och inte kamremmen!

Det här är min vardag varannan helg.
Jag har massor med spöklika barn omkring mig.
Spöken som inte är det minsta intresserad av mig
som person.




Men jag får ge dem mat mellan varven.
För att de ska orka spöka lite till...