Kort beskrivning hur mitt lilla skåp fick en touch av shabby chic.

 Första grunden var såklart ett fint sandpapper. Därefter blev det grundmålat i vit vattenlöslig och tunn (som lättfil) grundfärg. Inga dyrgripar. Torkning nån timma.

 Så målade jag brun allmogefärg lite slarvigt här och där.

 Sen stryktes skåpet med vitt två gånger till. En smekning med finaste sandpappret emellan ger sammetslen yta. Och extraslip på strategiska ställen ger den slitna lite använda finishen. För ytor som skall belastas hårt är det vettigt med mattlack, men mitt skåp avslutades endast med antikwax som efter 30min torkning polerades med en nylonstrumpa.

 

 I bara farten blev femkronorsfynden från loppis oxå vita...

Det var ju riktigt roligt det här.
Förvisso kräver det sitt av en kvinnlig pyntare - för det är väl ett kvinnodilemma att inte bara kunna pynta utan att duscha växter, slänga en matta i maskin, plötsligt få för sig att putsa en mässingsgrej eller bädda rent i sängen samtidigt - med det känns skoj ! Allt är på plats.



Särskilt nöjd är jag med nyförvärven.
Den vita pappstjärnan och staken med blinbling.

     

Är man lejon så är man. Det kräver sitt glitter...

Unge (nåja) Herr Lakrits tog balkongvägen en kväll i midsommarveckan....

Jag hade jobbat både dag o kväll och föll efter 14timmars arbetsdag ner som en hög i soffhörnet. Det var ljummet  och gott ute och nattfjärilarna hade fullt upp att svärma (eller vad 17 de nu gjorde?)
Jag la märke till att Lakrits tog det som en uppgift att fånga in dem alla och tänkte stilla att just den natten skulle balkongen få vara stängd och kattkräken fick leva med att ha utegångsförbud en enstaka sommarnatt.
Det var nog det sista jag tänkte.

Fram tills dess en skatmamma fick fullt upp att väcka mig - och säkert resten av gårdens sovande - då hon skrek för sitt och sina barns liv framåt morronkulan. Jag vaknade tvärt och tänkte en ful tanke, för att släpa mig in i sovrummet och somna om. Vaknade sen med ett ryck när hjärnan hade subtraherat ett och ett.
Två = Unge Herr Lakrits är på vift! ?
Jorå, hans platssyrra;  Lilla söta fröken Strössel var i upplösningstillstånd.
Hon skrek utanför sovrumsdörren som om hon satt fast nånstans. Klok liten flicka det där. Med den uträkningen i kombination med värsta sopranrösten kan hon säkert väcka döda - om det nu skulle behövas. Det har påståtts om undertecknad att det kommer Z:an ur skorstenen när jag är i dvala - jag vaknade i givakt.

Så gick de två värsta dygnen i mitt mannaminne. Lappar med kopierat foto sattes upp i när och fjärran. Vi knackade dörr. Både kända och okända letade och lockade. Grannar involverades och jag letade både natt och dag. Inte ett spår från min älskade gutekatt Lakrits.
Lilla söta fröken Strössel matvägrade och flyttade sig inte en meter från en strategisk plats med överblick på såväl entré som balkongdörr. Till lokaltidningen ringdes det in en annons som tyvärr hela Midsommarhelgen skulle passera innan publicering. Bäst att ta det säkra före det osäkra.
Efter att vi, per apostlahäst och cykel letat hela kvällen och natten innan midsommarafton togs på mattes initiativ en ”sista” tur med bilen eftersom Lakrits tidigare uppvisat att han präglats på dennes (i kattvärldens?) specifika ljud – dök han så plötsligt upp. Mitt i natten hörde vi på håll hur han skrek. Mmmmjjjaaaauuuu !! Tio minuter efter att vi stannat bilen. Strössel var först att höra honom. Plötsligt ryckte hon till och fullkomligt rusade ut på balkongen.

Att det sen tog en timme att tvätta sig, en timme att prova olika liggunderlag och slutligen en timme att äta är en annan historia.
Den viktigaste summeringen just nu är att; ikväll – två månader senare har jag fått tips att någon hittat honom. Jojo, en svart och vit katt, precis som min Lakrits.
Annonsen då han försvann kom in tre dagar efter hans återuppståndelse. Det ringde folk (damer) hela veckan. Dels var det till synes herrelösa katter som kunde vara min. Dels var det tips vart jag skulle leta – i källare och titta högt upp i trädtopparna. Och en särskild tipsare ville bara berätta att hennes underbara kisse ”hade tagit flyttbilen till Ladugårdsängen” – kanske var min lika förtjust i att åka flyttbil?
Att Lakrits aldrig nånsin förklarats som vit hör nog inte hit *L*

Han sågs i alla fall ikvällse.

Eller var det bara ett uppslag att få prata lite? :-)