Ringde till nöjesparken High Chaparral.
Ville boka boende får årets minisemester med boysen.
En ung flicka svarade:

- Det är fullt!

- Okej, vad vill Du rekommendera istället?

- Det vet inte jag.

- Det kanske finns något hotell i närheten?

- Det har faktiskt varit fullbokat här sen den 7:e januari !

Att jag sen fick numret till närmsta turistbyrå kvittar.
Vet inte, men jag kände mig i vägen på nåt vis.
Minisemestern bör med all säkerhet styras om...

I åratal har jag önskat mig att få besöka Tempelplatsens kyrka I Helsingfors.
Kyrkan som är insprängd i berget och har en orgel med 3001st pipor förutom att det kupolformade innertaket är beklätt med otroliga 22km koppartråd.



Det kanske är läge att känna respekt.
Antagligen var det inte dags ännu.
Trots att jag var där igår.

Stängt pga bröllop.
Snopet är bara förnamnet.

Jag behöver bort.
Långt bort.

Och jag behöver något extravagant och spännande.
Ingen svensk dussinvara tack.

Så jag planerar mig till Buenos Aires.
Och ämnar fortsätta till Antarktis.

Det finns inga fickor på sista fracken.
Så jag slängde iväg 50'000 över internet.

För en biljett drömförverkligande.



NOT !

Men det var skoj att drömma lite.

Peter visade vägen.
Till Ticket-O-Matic

Det SKA prutas i Turkiet.

Jag "kan" pruta. I sverige. Där man inte ska pruta.
När den flyfärdige var yngre skämdes han för ut när jag prutade i teknikaffärer. Särskilt när jag pressade ner en video med 700spänn. Något år senare tyckte han det var häftigt.

Jag kan inte pruta när det varan inte "har" ett pris.
Jag orkar liksom inte med att man utgår från vad jag inledningsvis tycker den är värd.
Nittionio procent av försäljarna i Alanya inleder sin försäljning med:
- Guten Aben,  i hopp om att man är från nåt ställe där man säger Guten Aben. Eller:
- Tjena mittbena, i hopp om att man är från nåt ställe där man säger Tjena mittbena. Osv.
De mer sofistikerade inleder med att ropa efter en på gatan:
- Inte köpa, bara titta.
De på turkiskt vis riktigt proffsiga inleder med att bjuda in en i affären fullproppad av kopior av Versace, Adidas, D&G m.m - på The´.  Och där sitter folk på pallar som skulle passa utmärkt i nåt av alla sveriges dagis (barnstolar) och dricker thé och röker. Alltmedan försäljaren gör reklam för sin vara. Och det ska erkännas: kopior behöver inte alls vara sämre än orginalet.

Jag hann aldrig med.
Tittade på vattenpipor stod stod efter väggen på utsidan av bazaren. Beundrade dem. Har alltid tyckt de är fina att se på. Vill under inga som helst omständigheter röka slikt - det räcker att grannen gör. Vi vet alla i det här huset hur fruktrök smakar/doftar/upplevs. Jag tycker bara att de är dekorativa.
Då kom han ut. Försäljaren.
De hade fler därinne. Jag avfärdade snabbt och markerade tydligt att det INTE skulle köpas nån av oss. Han var enträgen och sa att det gick bra att "bara" titta. Kom in. Kom in. Längst bak i butiken stod de som var mest rustika.
- Känn här madame vilken bra kvalitet. De kostar bara det och det. Alla säger att de inte har pengar med sig, det håller inte.
Och så ropade han på arabiska till en kollega och så....

..... plötsligt utan att jag själv hann reagera hade jag en vattenpipa i min ägo. ???


Den är fin. Jättefin. I blått glas och rustika metalldetaljer. Själva rökorganet är i trä med en bit persiskt matta omlindat. Knallblå keramikdetalj tillhör oxå.

Den flygfärdige har beundrat och erbjudit äppletobak idag.
Den ska inte rökas i. Vet knappt om den ska få bo här. Troligen kommer den att flytta upp på vinden.

Och kanske, kanske är det så. Att jag "kan" pruta. På turkiska. För den blev osedvanligt billig.

I samband med första världskriget begick turkarna ett vansinnigt folkmord på framförallt Armenier och Syrianer. Det erkänns inte. Skolbarn har nu i modern tid ingen som helst aning om att flera miljoner Armenier och Syrianer blev fullständigt lemlästade och ihjälslagna av sina rötter för hundra år sen.

Man kan läsa sig till att 95% av turkarna idag är muslimer. Övriga är kristna, grekisk-ortodoxa och judar. Hur fördelningen var för hundra år sen vet jag inte, just nu.

Den svenskfödde invadraren av tredje generation berättade att familjen inte riktigt kunde svara rätt ut i affärerna vart de härstammade ifrån. De hade fantastisk god hjälp av sin mamma, som i skolan fick lära sig turkiska utöver den arabiska och syrianska som praktiserades och hennes förmåga att kommunicera innan inköp ledde naturligtvis till frågor.
Nu fick de känna affärsinnehavarna ordentligt på pulsen innan "det" avslöjades. Somliga låtsades inte höra. Andra tycktes inte bry sig, men många, väldigt många fnös åt familjen. De skulle riktigt känna sig som usla. Som en andra klassens medmänniskor.

Ovanstående handlar i grund o botten om religion. Obegripligt för en sån som jag.

Blev så förvånad de första dagarna på stranden i Alanya. Över alla dessa topplessdamer. Men tyngdpunkt på damer. Eller tyngd på toppless. Nä, tyngden ska vara på top. Eller less? För det var ju backless oxå kan man säga. Stringbikini på en överviktig (och som det SKA vara) lös-i-hullet-tant. Själva stringen försvann ju. Det blev liksom helnaket på många av dem. Andra var "bara" nakna upptill. Somliga hade släppt sina bazookas fria. Andra vändstekte ägg.
Dessa avklädda, intill nakenhet gällde inte en enda person under femtio år. Utan helst över 60. Och framförallt av tysk härkomst.

Första dagen: förvånad.
Andra dagen: förskräckt då själva upplevelsen kändes "värre".
Tredje och följande dagar: tja, varför inte.

För den som älskar att studera människor var det ingen konst att se känslan hos de avklädda. Särskilt när beachpojkarna servade och uppvaktade. Eller när de satt eller stod och smörjde in sig. Damerna kände sig sexiga. Och varför inte! Det är en skön känsla och den ska icke missunnas någon. Vare sig de klär i avklätt eller ej.

En andra generationens svensk invandrare (från Turkiet kan man säga) berättade att vissa inhemska ropade okvädingsord efter turisterna. Att de kunde vara riktigt fula i mun.

På flyget hem fick en ung kvinnlig resenär (grannstolen bredvid ut) en dräpa värd pengar i guld av en ur personalen. Han tituleras kanske steward. Hur hon hade utryckt sig i kabinen vet jag inte, men jag hade hört hennes utomordentligt vidriga tunga redan i kön till inchecken. Hon kallade folk för ord som syftar till sk "resande" (romer) och ondgjorde sig bl.a för att folk i allmänhet inte kunde bilda kö och att stockholmare i synnerhet inte visste vilken kassakö de skulle välja på Ikea. Att hon och hennes väninna själva hade placerat sig i den kortaste kön, men tyvärr hamnat bland resenärer som skulle med flight till Tyskland var det ingen av oss andra som kommenterade. Svenskarna skulle stå i köerna 16 till 19 och tyskarna från 20 och framåt. De svenska brudarnas sifferkunskap kanske bara tvekade för att klockan var så tidigt på morron, vad vet jag.
För övrigt ondgjorde hon sig för att en kvinna i kön var så otroligt ful. Hon hade ögon som en gris fick alla som orkade lyssna på henne höra. Och så vidare....
Att de trängde sig in mellan oss som stod i "rätt" kö kommenterades icke. Dock fick de inte en enda millimeter av "mitt" utrymme och jag hoppas det stod att läsa i min ögon varför. De gjorde åtminstone ingen som helst ansats att prova efter en tydlig blick.

Stewarden  - en ruskigt proffsig, rask, självsäker och serviceinriktad kille hade kanske hört mer av hennes värderingar. När det så blev hennes tur att ta emot den taxfreepåse hon beställt från flygbolaget kom droppen som fick stewardens bägare att fullständigt forsa över. Han lät henne veta att han efter fem år hos SAS och annan viss tid hos MNG var urtrött på resenärer av hennes kaliber. Han tillochmed pekade ett långt ordentligt finger åt henne för att riktigt markera nogstadiet (och bergis för att visa att det var bäst för henne att tiga still). Hans ögon var milt sagt kolsvarta.
Mitt inre jublade. Äntligen någon som säger ifrån. Äntligen nån som vågar visa pondus. Äntligen nån som markerar plats i korgen åt en fähund.

Som hon gick i försvar! När han var flera meter ifrån henne, vill säga. Tog hon inte till och med upp kvittot för att kolla hans namn? Jodå. Lovade hon då inte tillochmed att han snart skulle ha arbetat färdigt hos flygbolagen? Jo, hans karriär var visst snart slut. Hon skulle i egen hög person se till att nedgradera honom. Hennes makt måste vara otroligt stark.
Fast vid närmare eftertanke påbjöd hon att han borde få gå en charmkurs. Jodå. Det var precis vad han behövde. En kurs i hur man möter människor behövde han. Tyckte hon. Hon hade kanske själv varit anmäld till en sån. Men blev sjuk. Vad vet jag....

Grodorna och skällsorden for genom kabinen i ett femtal minuter. Så däckade hon. Och likaså hennes - om man nu vill vara elak: stora käft. I både bokstavlig och mer symbolmening. Och tungan, den missfärgade: for ut. Hon såg ut som om hon riktigt hade tappat hakan.

För varför skulle inte jag vara elak. Människor är ju det. Svenskar som turkar.