Har avsatt hela em och kvällen till förmån för den tossiga morsans närmiljöhygien. Jag har städat hos henne alltså. Och framförallt putsat fönster. Fan vet när det blev gjort senast.
Under tiden försökte jag med alla upptänkliga pedagogiska manér att få henne till att hjälpa mig. Att kanske duscha en blomma, damma en fönsterbräda eller serva med kaffe. Men det var trögt. Fan så trögt. Hon skulle bara vila lite. Vila mellan vad?

- Mamma, jag köpte American möbelpolish till dig i veckan. Hämta det och en trasa, så kan du kanske torka lite på fönsterbrädan där.

Hon hämtade polishflaskan och en trasa. Och sen vilade hon.

När alla fönster och alla fönsterbrädor var befriade från både smuts och annan belastning fanns ingen annan råd än att ta tag i den där polishen själv. Som hon hämtat men ännu inte fått kraft att använda. Döm om min förvåning när själva dammtrasan visade sig vara ett par Sloggitrosor.

 Trosa modell tant.


- Mamma, vad kul att Du hjälper till. Men ska vi verkligen polisha här med trosor?

- Vad säger du? Har jag gett dig ett par trosor?
- Jaha, då är det inte så konstigt att jag inte har några i byrånlådan med underkläder. Om nån lagt dem i städskåpet menar jag...

Det är så häftigt med bloggar. Att läsa alltså. Man lär sig  allt möjligt man aldrig annars skulle komma i närheten av. Om man vill. Och förutom det får man inblick i allt möjligt personligt. Om man vill.

Idag har jag lärt mig två spännande saker.
En häftig grön kvinna lockade mig att ta reda på vad RSS - och  senare Feeds är.
Nu behöver jag inte - som om jag tyckte det var jobbigt - klicka runt bland favoritsidorna. Med Feeds får man de senaste uppdateringarna automatiskt. Och det kan nog med tiden visa sig vara riktigt fiffigt. Inte minst med  nyhetssidorna, men för all del även med bloggar man följer intensivt.

Och hos Åsiktskanonen blev jag nyfiken på hur man kan få statistik till sin blogg.
Och det är skojigt värre ska jag säga.
Kan inte hjälpa det, men staplar, diagram och icke minst kartor är spännande till tusen att följa. Den här bloggen är inte så frekvent påhälsad - att sätta statistikräknare här vore som att be om hängläpp, men min andra blogg; airamsmat kommer bli riktigt spännande att följa. Idag har jag tex fått upp ögonen för att både norge och finland hälsar på. Vad häftigt! Jag blir verkligen jätteglad av att veta det. Just nu står räkneverket på 214 sidovisningar och man har varit där från Malmö i syd till Lycksele i norr.

Fjärde samtalet inom en timma med snurriga modern:

- Vad ville Du då mamma?

- Nää, jag bara testkör det här telefonen lite....

- Testkör?

- Ja, den låg liksom här och glodde på mig....

Känner för lite variation i år. De här omtalade midsommarfesterna känns inte
så spännande längre...

"Vi lurar små barn
 vi lurar små barn 
på deras veckopeng"

Fy, vad nära det var att glassbilens melodi också lurade mig alldeles nyss.

Man kan nog inte beskylla vår numera snurriga mor för att hon nånsin varit nåt teknikfreak. Men, de vanligaste hushållsmaskinerna har hon alltid varit kompatibel med. Och för all del även bilen på den tiden det begav sig, på vägarna. Nu är det dagliga bekymmer. Framförallt med telefonen, men även med spisen, micron och hårblåsen. De funkar helt enkelt inte. Tycker hon.

Igår pratade vi i tfn vid 19-tiden (förutom att vi redan pratat vid 11 och 15-tiden förstås). Det avhandlades att hon hade en tid hos doktorn som idag kl 13:30 och jag checkade av om hon hade beställt sjukbil. Jorå.

Redan kl 19:30 ringde hon och och lät väldigt stressad.
Modern:  Är det fel på den här telefonen?
Jag: Nej, Du ringer ju i den.
Modern: Jag menar: Är det fel på din telefon?
Jag: Nej, jag svarar ju för att Du ringer.
Modern: Jamen, det går inte att ringa härifrån!
Jag: Mamma, lugna Dig. Du har ringt och jag har svarat. Vad ville Du ?
Modern: Det vet jag inte längre!

Så drog vi igenom doktors och sjukresebilstiden igen. Allt verkade vara i sin ordning.

Idag försökte jag ringa första gången vid niosnåret. Inget svar. Och inte heller vid tio, elva, tolv osv.
Först var det min övertygelse att den där tiden till doktorn stressat upp henne så till den milda grad att hon istället åkt alldeles för tidigt. Men då borde hon ju komma hem nångång. När jag inte heller fick svar vid 15 och 16-tiden ringdes läkarmottagningen upp och jag fick veta att hon uteblivit. Hela eftermiddan har jag fortsatt ringa utan resultat och när jag äntligen kunde ta mig in hos henne vid 19:30 var jag säker på att få plocka upp henne antingen som död eller bara svårt sönderslagen efter nåt dramatiskt fall i lägenheten.

Döm om min förvåning när jag redan vid första klivet över tröskeln hör henne ropa från soffan:

- Vad bra att Du kommer, här är det ingenting som fungerar längre. Telefonen är alldeles död.

Mm, inte så konstigt.
Tre telefoner har hon.
Två stationära.
En trådlös.

Men ingen av dem var jackade i väggen.
För de fungerar ju inte...

Kan inte riktigt släppa en dokumentär Tv4 som sändes i onsdags. Besatt av husdjur.

Naturligtvis är det aldrig försvarbart att djur ibland far illa på de mest obegripliga vis, men det var ändå människorna som gjorde ett enormt avtryck inom mig. De facto att man kan må så dåligt att endast djuren är de enda väsen man kan känna tillit för. När alla människor utgör ett hot. När normala mellanmänskliga relationer blir fullständigt ointressant. När man inte begriper att djur är djur. När normen för normalt socialt samspel har sin utgångspunkt från djuren.

När man förmänskligar husdjur vars intellekt aldrig någonsin kan mätas med en människas. När man mår så dåligt att man får för sig att djuren tänker och fungerar som folk. När man måste skaffa fler och fler utifrån en känsla att man gör nåt bra för djuret/djuren. När man inte tror sig om att vara bra nog för mänskligheten. När djursamlandet får fylla det inre tomrummet.

Då är det allvarlig varningsflagg för depression.

You scored as Punk, Punk 80% Emo 60% Preppy 50% Ghetto 30% Geek 30% Gothic 30% Jock 0% Are you punk, ghetto, gothic, preppy, etc. created with QuizFarm.com

Sedärja.
Det känns fullständigt obekant.
Men är säkert sant...

Hittat hos Lyckliga Grodan

Lillebror funderar högt.

- Airam, vet du vad jag brukar drömma om när jag ska somna på kvällen?

- Nej...

-Jag drömmer att jag vinner en miljon.

- Wow, då tänker Du på vad Du ska köpa för pengarna va?

- Ja, allt jag ska köpa.

En timma senare. När vi sagt nattinatti, släckt lampan och jag är på väg ut ur hans rum.

- Airam - det är euro alltså!

De enda framifrånkorten från min barndom.
Hade väl svårt att sitta still redan då kan tänkas.