Jag vill bli full.
Nu
Sen
Senare

Men inte vara bakfull imorrn.

Lösning, någon?

Hur är det inte med de som saknar sociala koder då.
Omöjligt.

Människor kan verkligen vara omöjliga.
Är omöjliga.

Jag med.

Som inte ser till att få betalt för att vara magnet för dem.

Det är inte alls mig det är fel på.
Iaf inte när det handlar om html-koder.
Jag kan!
Visst.
Den här skitbloggportalen är bara som alltid: osympatisk.

Inga ljudfiler.
Inga filmer.
Men fungerande reklam i kubik.

Det är ju bra.
För dem.

Har nyss lärt mig hur man gör.
Av Pavone

 






Men det verkar ändå inte så....

Knappt en timma kvar av den här långledigheten. Nästa helg är det förvisso pingst, men numera är ju inte den längre än nån annan helg. Tiden går så fort. Jag hinner inte riktigt med.

Och ändå har jag inte längre så många måsten som förr.
Jag stryker tex inte allt som passerat tvättmaskinen längre. Hur tusan hann jag med det tidigare? Jag strök verkligen allt. Lakan, t-shirtar, underkläder - rubbet...? Och bytte gardiner stup ett. Planterade om växter. Bakade. Sydde. Handarbetade. Och gjorde en massa oviktigt.
Var det ett liv?

Nu långbadar jag ofta.
Och läser böcker. Samtidigt.
Och drogar mig i hörlurarna timme ut o timme in.

Och så läser jag ju bloggar.
Och skrattar.
Högt.
Åt hur det är att vara Alex. Maken till rättfram ironisk cyniker får man leta efter.
Och störtskön!

Jo, jag hinner med livet.
Jag kör ju hoj.
Det är livet.
Vilken underbar befrielse det är att köra hoj.
Och vilken styrka det ligger i att bli beundrad när man gasar på.
Och blir ett med cykeln.

Smygexhibitionist?
Mm, kan hända...

1973 - när jag var elva år; spelades Sweet med Ballroom Blitz för allt vad skivspelaren i plast orkade med. Och föräldern ryste.



Nu 2007 ryser jag. Över föräldern.
Som gaggar gallematias och glömmer plattkåporna på spisen.
Allt medan hon vägrar inse sin glömska.

Tack gode gud, att jag inte behöver starkare droger än musik att koppla av med.
Nåja, en ordentlig skvätt alcoholmicus vore inga fel...

Via prenumeration hos Elib får jag mig gratis per mail tillsänt en aktuellt bok varje vecka. Den delas upp med något eller några kapitel per dag. Och veckan efter kommer en ny.
Somliga har jag haft riktig stor behållning av. Och andra slänger jag utan att ens provläsa helt enkelt för att den inte alls tilltalar mig. Antingen genren eller rent av författaren. Det har hittills varit helt okomplicerat. 

Att jag skulle känna mig kränkt av att man skickade en utvald bok känns plötsligt som en överraskning. Jag vet att själva urvalen inte är personliga. Jag har aldrig önskat eller ens blivit tillfrågad. Jag har själv valt att fylla i prenumerationen och begrep nog att det kunde bli vad som helst.

Ändå avskyr jag att de skickar Den Nakna Sanningen.
Visst hade jag hört - för hur ska man undvika att hela tiden uppleva hennes existens - att hon nu tituleras författare, men att den mot alla odds faktiskt skulle hamna hemma hos mig känns som ett övergrepp. Exhibitionister tar utrymme. Jag vet. Men jag vill inte! Vare sig se eller läsa henne. Under inga som helst omständigheter. Andra får fylla hennes behov av bekräftelsenäring.

Längtar efter en ny bokvecka...

Det känns såhär i efterhand fint att ha bidragit med en insats.
Kanske till o med en livsinsats...
Jag kom på cykeln. Var trött, stressad och dessutom ilsken på vädret.
När någon såg till att jag fick fokusera på annat...


Bild: Sten Björklund      www.jaktojagare.se

Ett kråkpar hade hamnat i trubbel.
Särskilt hanen...
Och honan hoppade fram och åter emedan hennes kra-kra pockade intensivt på min uppmärksamhet.
De hade hittat nåt najs i en plastpåse.
En såndär prasslig och urbillig plastpåse man brukar plocka frukt & grönt i hos matbutiken.
Hannen hade dock fått ena handtagsöglan om halsen och var fångad.
Han försökte springa sig fri..
Medan påsen blåste upp sig som värsta fallskärmen.

Sura Airam fick stopp på cykeln.
Och skrek åt kråkan: - Lugna Dig !
Varpå han sprang ännu kvickare.
Att flyga var det aldrig tal om.

Nöden har ingen lag.
Här gällde att skrämma livet ur honom.
Så jag gensköt.
Och sprang emot.

Och på det viset kom han loss.
Eftersom han duckade en aning i rädsla för mig och antagligen för att försöka vända om åt andra hållet.
Vips var han fri.

Tänk vad härligt för kråkungarna när mor o far kom hem igen.
De hade säkert nåt görgott med sig i krävan.

För mig,  var det görgott att slippa tänka på så banala saker som en smula väderväxling.
Eller var det meningen att jag skulle vara sur - för att ha kraft att vilja jaga en kråka?

Kanske blir det Nirvana en dag....

Får stå för kvällens gonattsång.
Trickad inspelning minsann, men inte desto mindre njutningsbar.
Lessamt bara, att det inte tycks finnas nån ände när man gått över gränsen.
Med drogerna. Natalie Cole - en sötnos med silkeslen röst, men som på tok för många antagligen skyr som elden.

.

John Blund måste ha svischat förbi.
Med sin sand.

Ändå har jag puls.
Kanske för att jag tänker på alla i drogträsket ?

Jag visste det!
Centrat som reglerar att det inte är förbud att plocka ur diskmaskinen när den är klar; finns inte!?

Men det kan de ju inte rå för.
Där är ju så fullt med annat viktigt....


Hur ska vi nånsin kunna bli jämlika - när konstruktionen är så olik?

Min kärlek till Stewie går aldrig över.
Tack o lov.
För lunchmusik.

Mm, vilken snubbe. Michael Buble´
Kanadensare från Vancouver.
Född 1972

Hans, och också min senaste platta:   ~Call me Irresponsible ~ Äger!

Som ska ältas i dagarna tre.
Att Serbien vann och inte pyttelilla men ack så uppkäftiga Sverige.
Notiser och löp i jätteformat.
En nation som självömkar.

Vem bryr sig?
Istället om den här otroligt utsatta tjejen vars ben väger hisnande 70kilo!?
Hon får i jämförelse en micronotis.

Jag vill bara gråta.
Och lovar igen att: aldrig gnälla för småskitsproblem.

Tack för allt som funkar och är så bra!

BTW och angående att öst röstade på öst.
Vem röstade på den här kors-i-karamellen på sin tid?

Fick den några poäng alls var det väl samma slags lojalitet, men inom skandinavien.

Hursomhelst, me like.
Nu.

Det har tidigare gjort mig galen att det inte går att få in film på den här (tidigare nersvurna) underbara bloggportalen.

Det var förstås bara handhavandefel....

Har precis laddat ner ett gratisprogram som är helt suveränt. Särskilt för en annan som tagit sig vatten över huvet och lagt ut filmer - mc-filmer - på YouTube men inte hanterar fackspråket i hojbranchen. Det är ju liksom folk från hela vida världen som frågar efter detaljer. Men nu vet även jag vad Baffles betyder. Helt enkelt därför att det bara var att klicka på Alt + ordet i text som kom översättningen upp på skärmen inom ett par sekunder.

Tack gode gud för tyda.se

Sådärja, nu är melodikrysset löst. Samma förnöjsamhet varje lördagsförmiddag. Och idag funkade det trots frånvaro av barn. Alltid brukar det vara med nåt ultramodernt stycke jag inte känner till och då löser barnen det åt mig. Till priset att jag skickar in lösningen även i deras namn. Såklart.

Tänkte vårstäda bilen idag. Men vart är våren?
Det är så gråkallt och tjurigt.
Jag vill ha värme!
Och Mc-väder.

Kanske skulle förbereda för kvällen istället.
Styra upp för en galakväll.
Eurovisionsfestivalen som alla ser, men absolut inte erkänner.
Den där varannanlördagprogramledaren Lisa Syrén - vars omåttligt smöriga beteende jag absolut ogillar - på Ring så spelar vi - gjorde en synnerligen smaklös liknelse idag. Visserligen citerade hon (hennes påpekande) sin producent, men själva handlingen i sig bekräftar bara mitt motstånd för henne. Hon sa:
- Eurovisionsfestivalen är som en bilolycka: otäckt, men man vill ändå se.

Que ?

Dåtid.
Troligen sextiotal.
När rökning var status.
Särskilt inomhus.


Ett gammalt veckat och rispigt fotografi har i nutid via scannern träffat Photofiltre.

Undrar om han är lite ledsen.
Eller kanske bara betänksam.
Är det after work eller rent av efterfest.


Hursom, jag gillar honom.

 Orginalbild.