Livsbejakande förnekelse
När ett 85-åring förlorar sin 88-åriga make, att det borde funnits med i beräkningen.
Och gör det inte det, så är det ännu lättare att tänka: vilken förnekelse som ligger bakom.
Men så landar jag i, att hon är så levande, sina 85 år till trots.
Så hennes uttryck är ju inte alls konstigt. När hon säger:
- Det trodde jag aldrig...
Framtidsjobb
Det är fyra av fem terminer avklarade på min vidareutbildning såhär långt.
Snart är jag klar.
Klar för ett utpräglat rådgivningsyrke om man så vill. Och egentligen ingen
skillnad alls på det jag redan gör idag, förutom att jag ju läst och tentat mig till
en farmakologisk förskrivningrätt som kan ta vid efter examen.
Frågan är bara vad jag ska jobba med i framtiden?
Rådgivning? Njae...
Nånting känns fel.
Normer har förskjutits.
Jag fick lära mig som mycket liten att man skulle vara hel o ren när man skulle
till doktorn. Öronen skrubbades. Och rumpan.
Man skulle uppträda artigt och väluppfostrat. Ingen skulle behöva känna sig störd
av ens framtoning. Och man skulle vara lågmäld. Det var ramar och inga ord.
Och det var en aning överkurs förstås.
Men idag är det en vida skillnad.
Nu får vi som både svarar i tfn och servar vara med om både ditt o datt.
Folk som drar djupa halsbloss mitt i rådgivningen om norra europas svåraste förkylning.
Folk som chattar på msn under samtalets gång.
Folk som spelar heavy metal i bakgrunden och därför får skrika ut sitt ärende.
Folk som mailar in bilder på sina, låt oss säga: ädlare delar med defekter som är omöjliga att se.
Folk som är på toa medan de ringer.
Folk som diskar medan de framför sin önskan.
Folk som kräver en tid men inte har en almanacka eller ens penna i beredskap.
Folk som ifrågasätter gängse medicinska bedömningar.
Folk som luktar skunk av smuts och ohejdad vana.
Folk som pratar högt och gapskrattar i mobiltelefonen i väntrummet.
Folk som vill att man ska vänta tills de pratat färdigt i mobilen innan de kan tas omhand.
Folk som värderar vårdpersonal på skattningsbara websidor.
And so on.
Mocka annan skit kanske jag ska göra.
Riktig.
Avbytare har ju alltid varit min dröm.
Karmahot
Det är fel på alla.
Och jag har gått ut hårt med att riskera min karma genom denna
officiella dissning.
Kan meddela att det kostat mig en del de senaste timmarna.
Jag har sotat.
Genom kaos.
Och det var väl rätt åt mig kan tänkas...
* Klantighet gjorde kylen (och golvet) absolut full av finhackad och rostad mandel.
* Grädde kokade över - på hela spisen inkl ner över alla rattarna, ugnsluckan och golvet.
* Microsmält choklad (dyr jäkla kvalitetschoklad) som brände hål i formen och rann ut i micron samtidigt som den "brann upp" till en svart oidentifierbar sörja (som luktade pyton).
* Hårspännet åkte ner i toan...
Förlåt om jag har varit dum idag. Senast imorgon ska jag bli en bättre människa.
Devis
Jo, tjena...
Bilmeksansvarig
Tänk så fort utflugna barn blir fullvuxna. Nu har vi ombytta roller. Han säger: "jag ska lära dig". Och jag lär. Och blir ompysslad. För att inte tala om hur ompysslad min bil blivit. Ny kamrem, ny stereo (för att han ser det som en mänsklig rättighet att kunna spela Mp3 i bilen), spända remmar av alla de slag, oljetillsyn, rengjorda bromsbelägg, högtryckstvätt och polering inuti. Vilken omsorg! Jag känner mig riktigt omhändertagen. För att inte tala om hur omhändertagen min bil blev. Jag är så stolt och så tacksam.Dagdrömmar
Så jag fortsätter alltjämt att dagdrömma om en egen kryddgård.
Det är gott att dagdrömma. Att sväva bort och ge sig hän. Tror
att dagdrömmeri gagnar kreativiteten. Och stärker hjärtat. Ur
dagdrömmeri kommer energi. Ingenting är omöjligt. Man kan
bli både hur bra som eftertraktad som helst. Man kan bli lycklig.
En kryddgård skulle tillsammans med saxen definitivt göra mig
lycklig en sånhär ljumn sommarkväll.
Ray Ban
Man blir kanske lycklig av märken? Själv känner jag mig lycklig av kap. Alla slags kap. Det jag tycker är fint och vill ha. Men, inte ens jag är sämre än att jag kan omvärdera. Det kanske är i ett par Ray Ban man känner sig allra bäst.
"Den som kan härma andra får fler vänner och är bättre på att känna empati. Efterapning är helt enkelt det finaste smicker som finns" PS! Forskning
Okej då, jag kan härmas.
Men i så fall får det vara med rött på bågen.
Aversion
Det blir som en sjukdom. Som fyller varje
motsvarighet till cell i mitt sinne. Jag blir
upptagen av att man hycklar för mig. Tänk
om det funnes medicin.
Aversionsmedicin.
Inte för att jag skulle kunna stå ut bättre. Utan för
att folk skulle våga vara mer ärliga och stå för sina
tankar, åsikter och planer.
Jag är frisk... tror jag.
Engångsgrej
Aldrig mer ska någon få använda det på mig.
I alla fall inte i vaket tillstånd.
Koloskopi nejtack.
Tröst
Och konstigt nog känns den
enda trösten jag kan få just
nu, som Mandelkubb & Mjölk.
Vad är det för fel på mig!?
Turligt nog finns inga mandelkubb.
Och har varken funnits eller tröstat
på decennier...
Rescue
Men det är synd att jag inte har begripit bättre.
Och synd på tiden om inte annat.
Tid som har förflutit medan jag funnits för alla andra än mig själv.
Funnits för behövande som inte haft sunt förnuft att begränsa
vare sig sig själva eller den hjälpande handen.
Det ska bli slut på det nu.
Tossiga morsan är bara en inledning.
Jag ska se till att bli fritagen.
Inte minst från mig själv.
Kosta vad det kosta vill.
Triggers
Andra på raka luggar.
Vilken tur att vi är olika.
Så att vi kan triggas av varandra!
Karma
"Oftast när man råkar ut för så kallad "orättvis" behandling, som man själv tycker, så har det förstås med karmaskulder att göra. Tänk så många liv vi har levt, givetvis har vi alla någon gång utnyttjat vår egen ställning, i något tidigare liv, mot någon. Kanske till och med i det här livet? Det är inget konstigt alls, men det känns inget vidare att stå på den andra sidan och bli utsatt för den". Rexlins astroblogg
Det var iskallt vatten i hinken som plötsligt stjälptes över mig idag. Karmaskuld kan hända?
Jag var samlad och i harmoni och kunde i alla fall undvika att kasta sand i sandlådan...
Mor min - tossiga morsan - måste ha haft rakt motsatta energier omkring sig idag. Karmavinst kanske?
Möte med underbar biståndshandläggare och Dsk gav full poäng. Tanten fick fullt utbud av hemtjänst och omsorg beviljat på studs. Inklusive promenader, dusch på valfri tid, varm mat och åtta timmars städning per månad. Förutom tillsyn tre ggr per dag, tvätt och medicindelning.
Det blir plus minus noll i slutänden för mig.
Hög tid för ett glas rött alltså.
Paus
Ska bara...
...djupdyka färdigt först...
Ord
~ Det gäller att ha mod att vara den man är och inte tappa modet för att man är den man är ~
~ Säga vad man vill, så finns det dock en sorts kärlek som består varje prov. Den är trofast, den är alltid lika stark och den varar hela livet. Det är egenkärleken ~
Kamplysten
Saxat från Aftonbladet:
XXX, som är expert på arbetslöshetsförsäkring på Arbetsförmedlingen, säger att AF i Nybro fattat rätt beslut.
- Man drar ju gränsen någonstans, skattebetalarna betalar för dem som är aktivt arbetssökande. Om man då gör något annat så är vi inte beredda att betala det. Åker man och besiktigar bilen eller till sin svärmor på ålderdomshemmet så är man inte aktivt arbetssökande, säger han.
"Ingen anställning"
Att det i det här fallet rör sig om en begravning för en nära anhörig, där den som är anställd har rätt till ledighet, spelar ingen roll. - Det här är ingen anställning, det är en omställningsförsäkring och begravning räknas inte in i det. Går man på begravning är man förhindrad och då har man inte rätt till ersättning.
Alltså: Dra mig på en liten vagn!
Jag är skattebetalare. Så in i bänken. Sedan snart urminnes tider. Aldrig har jag lyft så mycket som femtio öre i något enda slags bidrag. Inklusive barnbidrag, sjukersättning och annan nödhjälp.
Ingen har frågat mig om hur mina skattemedel får användas i arbetslöshetsförsäkringsfrågor. Precis som man inte heller har frågat mig om hur "mina" skattepengar kan få användas när höginkomsttagare som tex politiker fläskar i sig både det ena och andra i samband på tjänsteresor till när o fjärran där de fattar såhär heltokiga och bortom allt förstånd empatifattiga försäkringsgränser.
Jag mår illa.
Av kamplusten och viljan att få stena galenpannor på öppet torg.
Soffbegär
Chesterfield är ju ursnyggt i läder, men den här tar väl ändå priset.
Ja, det gör den ju rent bokstavligen oxå. Men drömma får man. Och
att drömma är ofta riktigt gott. John Lewis har den.
Zen
Det - hur himla trött jag är på snobberi och nonsens; är snart mitt mantra.
Man tar sig friheter. Att tycka till. Analysera. Och bekräfta.
Oombedda.
När det faktiskt, oftast funkar bäst att lyssna...
Dagdröm
