Den här snubben...

I brist på datastyrd plastgura har här spelats lite
klassisk på-riktigt-gitarr istället.
Svenska visor.

Ferlin, Taube, Bergman, Bellman, Olrog och Hambe.
Och det är väldigt skojigt.

Att sjunga också.

Hur länge har jag varit svag för honom nu?
Trettio år.
Minns en unge i skolan som påstod att han
var hennes farsa. Det kanske var så.
Då var jag avundsjuk på det.

Snart är det goa sommarkvällar här igen.
Har man tur sitter Thorstein Bergman där
och hanterar sin gitarr medan han blandar
in och bjuder på sin underbart starka och
samtidigt känsliga stämma.

Spelar han Samarkand eller Till min längtan
skulle min lycka vara total.

Kopian på SIM-kortet har anlänt.
Och med det en hel radda sms och inpratade meddelanden.
Bland annat från en knastertorr lektor.
Som lät meddela att hon saknar en litteraturlista från en av mina inlämningsuppgifter.
Hot utfärdades.
Att "om" den inte kom in skulle hon vara tvungen att underkänna mig...
Märkligt - enligt studentcentralen har "G" noterats för länge sen.

Men vem orkar ta strid...

Jag kastar mig över lite C&W och laddar med bränsle.
Och inser hur lite musiktexter betyder för mig.
Det är en ryslig video, såhär i perversa källargubbars efterdyningar.



Men, den här gubben bet sig visst själv i röven...
Nu blev jag laddad.

Kom att tänka intensivt på henne...

En ny rockpoppig brittisk tös på soulhimlen.
Får hon växa till sig lite blir hennes namn nog
 ett säkert kort.



Nitton bast försvarar hennes första platta.
Jag gillar de första 44 sekunderna såpass att
jag kan sätta dem på repeat...



Häftig video dessutom.

På riktigt...



Till en riktigt skön låt.

Agneta Sjödin som rocksångerska?
Absolut!

Mina känslor är nu inte längre kluvna för henne.
Nu hyser jag den värsta respekt.
Vi är lika...



Jag kan inte heller vara still när jag uttrycker musik som berör.
Helt enkelt för att hela mitt system absorberar musiken.
Och därför måste hela systemet komma i rörelse när den ska ut.
Eller in.

Jag hade åsikter om förhållandet till dryckesjom någon i min närhet  hade.
Att det såg illa ut att alltid bli värst packad.
Och först.

Och fick mig till livs att det istället såg illa ut när jag diggar.
Med hela kroppen.

Okej...

Hos Jellon får man sina depåer påfyllda.
Med allsköns underbara enegier.
Den här gången en riktig soulkatt, så som hon skriver.
En Duffy.

Urskön.
Håll tillgodo.

Om inte om funnits,
skulle jag ringt Freddie nu.

Och då,
skulle inget ha stoppat oss...

Dags att rensa tårkanalerna litegranna...

Mina favvotjejer.
Katie Melua & Eva Cassidy
Deras röster var/är som gjorda för varandra.



Lika fantastiskt som världen är underbar, om man ser det på det viset...

Eva Cassidy i Ring så spelar vi.

Det här blir en bra dag.
God morgon!

.. whats the matter you?



Tommy Emmanuel.
Den utflugnes gitarrförebild och favorit.

Det gäller förstås att sikta mot stjärnorna om man ska komma nånstans...

Hur skön är inte den här snubben då...



Samlingsplattan är en sann godispåse.
Som räcker länge.

Slut som artist blir man, om man vid min ålder, arbetar 14timmar i sträck.
Dessutom fördelat på tre arbetsplatser.



Nedvarvningen är nu klar.
Det ska bli gott att glida ner i dunet med ett flin på läpparna.

Lyssnar på Totta och "duetterna" medan jag bloggar. Kommer på att jag vill dedikera min enfödde favoritbror en Tottalåt. För att brorsan bara är bäst. Jag tror nämligen att få har så roliga, snälla och kloka storebröder. Jag kommer på att jag alltid blivit så glad av honom. Och det kan ju inte han veta; men det finns de som är avudsjuka på mig...

Kollar på tuben men spårar rätt snart ur.
Det finns "bara" två Tottalåtar att välja på.
Och plötsligt är jag tillbaka i flera skeenden i livet.
Tidiga tonår med Nationalteatern på Lp.
Livet är en fest!

Och tjugo år senare.
När jag köpt samma skiva på CD.
Och njöt av flashback:sen.
Den snurrade runt runt i bilen.
Texterna satt, men först då fattade jag innehållet till fullo.



Det var bara lite tokigt att jag i samma bil en dag skulle skjutsa en yngling till ett räfs och rättarting på hans skola.
Samtal med rektor var bokat.
På order efter att det kommit till skolans kännedom att  han verkade ha ett välförankrat cannabismissbruk.

Jag babblade på i bilen.
Och skivan den snurrade på.
Med Bängen Trålar ...

Tills jag räknade till två.

Lite dålig tajming kan tyckas...

Gissa vem som blev den grabbens favvis...

Äh, det här är ju hopplöst...
Här sitter man som en annan rugguggla i slitna mjukisar och hemtentar hypertoni, yrsel och demens när Vinyl 107,1 plötsligt spelar mina favvislåtar med Stevie och Cher. Och hela mitt inre skriker efter relax med rödtjut och krogliv !





När det bara finns kallt kaffe i muggen framför mig.
Och tusen frågor kvar...

Hur ska man tänka.
Att han gillar båda gurorna lika mycket?
Eller att han inte vill komma i lojalitetskonflikt mellan mor och far som båda gett honom en varsin vit elgitarr.

Eller bara att killen är ett geni? 




Zack Kim, en virtuos på Touch-Style Tapping.